Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
Efter predikan utfördes såsom
aftonandakt en vesper, uppbyggd:
kring tankarna på gåvorna i Guds
hus och i gudstjänsten. Den fann
sin sammanfattning i de båda sista
verserna av psalm 3.
Avskedssamkvämet
på kvällen, anordnat å Frimurare-
hotellet, leddes av lokalbestyrelsens
ordförande, som hälsade de talrika
gästerna — utom mötets talare och
övriga medverkande en hel del av
Linköpings stads ledande personlig-
heter — välkomna.
Kyrkoherde Allard uttryckte en
"förhoppning om, att de mäktiga in-
tryck, som kyrkosångsdagarna i Lin-
köping givit alla, måtte i vardagsli-
vets gråa alldaglighet bereda solljus
och glädje för långliga tider framåt.
I samband med sitt tal uppläste kyr-
koherde Allard ett hälsningstele-
gram från ärkebiskop Söderblom.
Biskop Aurelius höll talet för he-
dersgästerna samt för dem som bu-
rit dagens hetta och tunga under de
gångna kyrkosångsdagarna. Utan att
de haft någon förbindelse med var-’
andra i denna sak, hade tal. och
kyrkoherde Hauffman för sina pre-
dikningar i domkyrkan den ena
vid mötets början, den andra vid
mötets slut, valt text ur sam-
ma kapitel, Kol. 3. Tal. hade valt
16:de versen och kyrkoherde Hauff-
man den 17:e. Biskopen tog detta
som en symbol för att vad som un-
der detta möte förekommit långt
ifrån skiljer dessa verser åt. Det
binder dem’ snarare såsom med
järnkrampor tillsammans.
I fortsättningen av sitt delvis
mycket humoristiskt formade anfö-
rande riktade biskopen sig till pro-
fessorn, geheimerat Julius Smend.
Professorns sista anförande under
kongressen hade icke blott handlat
om musik, det hade varit som mu-
sik. Vidare riktade biskopen sig till
Det sjätte allmänna svenska kyrkosångsmötet
d:r Moliis-Mellberg, Helsingfors. Vi
äro, yttrade tal., inte blott kusiner,
vi äro bröder och vi hylla icke blott
Eder utan även Edert land, vårt
älskade broderland.
Biskopens tal till biskop J. A. Ek-
| lund, Karlstad, väckte stormande bi-
fall. Om jag, sade tal., skulle säga,
att biskop Eklund har stor förmåga
att kritisera och rent av gissla, vad
han inte finner vara rätt, så skulle
ingen finna det överdrivet. Men
ingen kan heller så älska som han.
Prebendeförsamlingarna äro avskaf-
fade, men biskop Eklund har en
exterritorialförsamling i Sveriges
ungdom. Den prebendeförsamlingen
älskar biskop Eklund och älskas
tillbaka. Han är om någon, vad unge
Karl XII skrev en gång, »levandes».
Talet till biskop Eklund följdes
spontant av dennes vackra psalm
»Fädernas kyrka», samfällt sjungen
av de närvarande. I fortsättningen
vände tal. sig till professor Aulén,
professor Yngve Brilioth, direktör
Svante Sjöberg, Karlskrona, mötets
ordförande, kyrkoherde Allard, pas-
tor Adell, kyrkoherde Hauffman
samt samtliga orgelspelare och körs
ledare. Biskopen framförde även
ett tack till professor Schweitzer,
professor Otto Olsson och musikdi-
rektör Valdemar Åhlén, musikdirek-
tör R. Darell m. fl.
Glans har vilat över dessa dagar
och alla ha vi haft en känsla av att
ett inre ljus strålar ut av dessa da-
gar, nämligen från den innerliga
förbindelsen mellan alla som tjäna i
vår kyrka. |
Biskop Eklund höll därefter ett
humoristiskt anförande, vari han
framhöll, att han icke vore sångare
eller förstode sig på musik. Men
kan denna samverkan mellan präs-
ter och kyrkomusici komma till
stånd, då bli förvisso även vi som
äro omusikaliska, intresserade för
musiken. Till sist utbragtes ett fyr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
