Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Handboksreformen
foga preparationsakten i högmäs-
sans ram är icke lätt. I huvudsak
synas två möjligheter erbjuda sig.
Antingen bör den fullständiga hög-
mässan innehålla en ingress, som
består av uppmaning till självpröv-
ning, syndabekännelse, Kyrie och
avlösning — om skriftetal skall in-
gå däri eller icke borde lämnas öp-
pet och bestämmas med hänsyn till
lokala förhållanden; eller också
kunde hela denna akt förläggas ef-
ter predikan, som i sådana fall
självklart hade att underkasta sig
en stark begränsning, på den plats,
som intogs av den s. k. »offene
Schuld» på många håll under me-
deltiden och i vissa av reformations-
tidens liturgier. Detta skulle dock
medföra olägenheten av dubbla syn-
dabekännelser. Då oppositionen
mot handboksförslaget med särskild
styrka satt in på denna punkt, be-
ror detta på att man i förslagen om
skriftermålets infogande i högmäs-
san, även utan särskilt tal, sett ett
hot mot skriftermålet över huvud.
Man utgår från kravet på behörig
förberedelse till kommunionen —
ett krav, som förvisso har sin djupa
. motivering i den lutherska natt-
’vardsuppfattningen: nattvardens
mysterium måste skyddas för pro-
fanering. Men man tar då icke
hänsyn till två fakta: å ena si-
dan föreligger icke i vår tid med
dess i regel ganska övergivna natt-
vardsbord som förr behovet att
skydda sakramentet för ovärdiga
gäster — detta har till någon del sin
grund i att man tidigare så inten-
sivt skrämt människor med dess
farlighet; å den andra sidan är
skriftetalet en klen ersättning för
den gamla botakten och kän, när
det klumpigt handhas, bli kommu-
nikanten till hinders i stället för till
hjälp. Även om en avlösningsakt
kommer att i regel ingå i den full-
ständiga högmässan som förbere-
181
delse till kommunionen, så bortfal-
ler därmed ingalunda behovet av
särskilda preparationsgudstjänster,
då sådana lämpligen kunna anord-
nas. Dessa måste jämte den en-
skilda själavården — där så kan
ske måhända i privatbiktens form
— användas för att ånyo öppna vä-
gen till nattvardsbordet för vidare
skaror av församlingsmedlemmar.
Ett intressant uppslag har förslaget
givit i det nya ritual det innehåller
för en högtidligare form av skrif- .
termål, då detta hålles utan sam-
band med högmässa. Det ter sig
dock betänkligt, att, som här gjorts,
utbygga skriftermålet med vissa
fragment ur högmässans förra del
(tillika med de inledande »maka-
rismerna»): riktigare vore väl att i
sin helhet gestalta katekumenmäs-
san, med särskilt valda lektioner och
skriftermålstalet i predikans ställe,
till en ram för skriftermålet.
De . smärre ändringarna i hög-
mässan före predikan behöva icke
här uppta oss. En nyhet, som sär-
skilt ur kyrkomusikalisk synpunkt
måste hälsas med stor tillfredsstäl-
lelse, är, att möjlighet öppnas för
den nicenska trons sjungande.
Detta anknyter både till äldre
svensk och allmänkyrklig tradition,
och det öppnar för våra kyrkokörer
det yppersta tillfälle att på en cen-
tral punkt få verksamt bidraga till
andaktens höjande, samtidigt som
det skulle ge möjlighet att låta några
av kyrkomusikens ädlaste skatter
komma till användning, icke blott
som konsertnummer. Vilket än
förslagets öde i övrigt må bliva,
detta är en vinning, till vars beva-
rande hela den kyrkomusikaliska
rörelsens samlade makt borde upp-
bådas. |
I mässans senare del, den gamla
missa fidelium, är det två punkter,
som särskilt fånga vår uppmärk-
samhet. Den ena är kyrkobönen..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
