Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till högmässa 3
läsa rent och klart och rätt innan-
till. Och han får icke heller läsa
dött. Man bör därför bereda sig
på att kunna läsa bibelns ord >i
alla stycken rätt och värdigt», och
"för säkerhets skull bereda sig före
var högmässa. Jag har kommit
underfund med, när jag lyssnat på
mig själv vid uttalandet av bekän-
nelse- eller böneord, att tonen i ett
trötthetsmoment velat bliva meka-
nisk, opersonligt död. Och jag har
anat, att det är i sådana stunder,
kanske just vid Herrens altare, som
predikotonen och mässtonen, den
högtidligt döda och balsamerade,
födes fram. Det enda säkra med-
let mot sådant är att följa den unge
Karl XII:s råd i hans barndoms-
kria: »Man skall alltid vara levan-
des». Och det kostar vaksam vilja.
Jag har hört någon gång, att präs-
ten icke kunnat läsa rätt de trolo-
vades eller de dödas namn vid lys-
ning och tacksägelse. Det skall
han lära sig förut; det är kränkande
om en människa, kanske den enda
gång hennes namn går över Jäp-
parna i församlingens sköte, icke
hålles klart i respekt. Sådant sy-
nes smått — men det är det i grun-
den icke.
Och problemet för prästen att
vara med, det blir, t. ex. då det gäl-
ler Guds ords predikan, något av
det mest personligt ingripande, man
gärna kan tänka sig. Han skall ju
personligen representera förkunnel-
sen, förkunnelsen sådan den kom-
mit från Gud och gått genom den
utkorade skara av heliga Guds män,
som talat i Anden, före Kristus och
efter honom. : Han skall vara med,
må vara som den ringaste och
siste. Helt vara med 1 sinne och
håg, i tankekraft och helgad gåva.
Och dock icke, som skulle han spela
vare sig profeten eller aposteln, utan
mera vara som rösten, som förtonar
och försvinner. Hans lilla jag får
icke sticka fram bredvid eller fram-
för hans Herres, varken som den
märkvärdige talaren eller den sken-
bart ödmjuke, som koketterar med
sin litenhet, eller som den förargade,
som begagnar predikstolen att ge
förargelsen form. Den som här
icke felar, han är en fullkommen
man. |
Dock, de flesta av Eder äro icke
präster. Därför må vi väl nu lämna
den delen av ämnet, huru prästen
skall vara med i högmässan. Blott
än ett ord: Det är verkligen moti-
verat, att den levande själ, som vill
vara med i gudstjänsten och därtill
bereder sig själv, kunde på samma
gång enkelt och naturligt inför Gud
tänka även på »sin präst>. Det
skulle icke bli utan frukt.
När det nu är fråga om huru den
församlingsmedlem, som verkligen
vill vara aktivt med i högmässan,
skall kunna detta, så kanske det
vore riktigast att något gå in på vad
det är, som förekommer i gudstjäns-
ten. Men det kan endast bli an-
tydningar. |
Du säger kanske: Vad kan det
ha för mening för den som icke är
präst utan endast åhörare, att ak-
tivt vara med om det som Luther
kallar predikan och Guds ord? Jo,
det har en djup mening.
Guds ord och predikan är vår
högmässas stora centrala och allt
bärande moment. Man brukar i
gudstjänsten tala om ett möte mel-
lan Gud och församlingen. Och där
är ett ömsesidigt givande. Gud gi-
ver åt församlingen och försam-
lingen »giver» åt Gud. Det första
brukar man kalla det sakramentala
i gudstjänsten; det andra brukar
man beteckna med ordet sacrifici-
um — ordet betyder offer. Det
allt bärande det är, att Gud giver
det heliga. Även ordet är ett sac-
ramentum. Och det största av allt,
som kan kallas sakrament. Och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
