Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEE OA
Till högmässa | 5
Sofokles tid till Shakespeare och
vår härliga svenska tankelyrik, som
jag betraktar såsom en av världs-
litteraturens största skapelser: man
kan icke tänka sig något, som skulle
kunna upprepas under hundraden
av år på tusentals olika rum under
högtidsdagar från allas barnaår och
icke slitas ut. Men detta sker med
bibelorden och psalmorden och
trosbekännelseorden och ej sällan
böneorden. En guldgruva av höga
böneord är vår evangeliebok; där
äro skatter gömda sedan halvtannat
årtusende.
När den moderna litteratmän-
niskan här vill tillämpa sin tomt
estetiska ombyteslag och sina smak-
lagar från i förrgår, då kan man ej
låta bli att harmas. Och det även
av estetiska och litterära skäl.
Dessa litterära fabrikanter kunna
ju kanske under ett halvsekels pro-
duktion åstadkomma t. ex. 50,000
trycksidor. Och de kunna där jar-
gonmässigt håna både bibelord och
psalmord. De goda bokmakarna,
de veta icke, huru enfaldigt de tala!
En psalmsångares ord från Israel
lever efter två och ett halvt årtusen,
ungt och friskt, som då det sjöngs
på Sion. Jesu ord på berget och
vid Tiberias hav, de svälla av ande
och liv som den hundrafaldiga
skörden här och där på Kanaans
mark. Även ett Lutherord som för-
klaringen till Guds första bud eller
trons ord om Kristi verk, de hava
levat genom århundraden.
Det är synd om de där litterära
»fabrikanterna». Det är väl knappast
troligt, att det finns bland de 50,000
sidornas ord tio rader, som leva ef-
ter femtio år. De borde av enkel
självkritik vara mindre högfärdiga
inför andelivets genom tidsåldrarna
levande monument.
Nå, må de döda begrava sina
döda!
Men om vi vilja vara med om
att verka för det kristliga andelivets
framtid, då vet jag intet bättre än
att leva med i detta ord, som bär
vårt gudstjänstliga liv.
Var med, också i det offerliv,
som Guds ord vill dana fram! När
vi tala om det som församlingen i
sin gudstjänst skall bära fram inför
Gud, så bruka vi ofta ordet från
tempeltjänsten: ordet liturgi. Var
levande med i den högmässa, där
detta offrande får rum, från synda-
bekännelsen till trosbekännelsen,
från kyrkobönen till hallelujasången
och välsignelsen!
Det hör till det djupast karakte-
ristiska för vår högmässa, att det
första som sker i det liturgiska
handlandet inför den Helige, är
frambärandet av syndabekännelsens
böneord. Och det känns för min
del tilltalande, att man där kan
välja, vid valet av offerkärilet, mel-
lan en av Israels botpsalmer och en
Olaus Petri bön.
Men — det är ej värt att göra
försöket att genomgå det hela. Det
bör höra även till lekmannaöv-
ningen före högmässan att här tänka
igenom dess ordning. Nu saknas
icke hjälpmedel därtill. Det finnes
gott om skrifter i denna sak. Och
troligen står vårt gudstjänstliv nu
inför en rikare även teologisk pro-
duktion just på liturgiens fält.
Emellertid: det viktiga är också
här praxisövandet, inövandet. Det
är viktigare än kritiserandet. Jag
erkänner t. ex., att vi kunna komma
till åtskilligt, som ger vinst. Men
det är orätt att underkänna, vad
vi redan äga. Även det vittnar of-
tast om oförstånd. Jag mötte en
gång en präst med rätt så stora and-
liga anspråk. Han sade något så-
dant, som att kyrkobönen är en
slags allmänna kungörelser inför
Gud. Det är översitteri att tänka
så, och den som så betraktar denna
bön, är i all sin högandlighet på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
