Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till högmässa . 7
de heliga tonernas värld. Mycket
av det som icke kan sägas, det
sjunges fram.
Det har icke varit de närmaste
tidevarvens styrka, sådant. Det
hör till det mest nedslående i vår
kyrkas nyare historia, att Kristi för-
samling i Sverige hållit på att för-
lora Herrens heliga nattvard. Och
dock, fast jag ej kan närmare gå
in därpå, äro vi kanske nära en för-
ändring. Det har mer än en gång
förnummits, när unga människor
böjt knä vid altarrunden, att man
där erfarit något av det outsägliga,
som dock innerst är detsamma, som
vad Anden säger i det, jag kallade
det största av allt: i nådens ord.
Och om det som samlat oss vid
detta möte, den heliga sången och
den heliga musiken, äger jag än
mindre förmåga att tala. Dock när
jag ställt fram högmässans typ så-
som en urtyp för evangeliskt guds-
tjänstliv, så menar jag, att också i
denna sak har församlingen väsent-
ligen träffat rätt. Den har ställt
sången tjänande inför ordet. Den
kräver till det mesta, att tonen skall
bäras av ord. Och ibland menar
jag, att vi fela däri, att vi icke så
klart vi kunna, giva våra menigheter
ordet på samma gång som tonerna.
Också tycka nog vi icke-musikaliska
människor ibland, att man icke är
tillräckligt noga med orden i hym-
nernas rad. Det händer ej sällan,
där en gång latinets ädla fogningar
återgivas eller där den klassiska
tyska psalmen flyttats över på
svenskt språk, att man tycker: hur
svårt det må vara, man kunde dock
göra mer för ordens ädla gestalt-
ning. Otvetydigt ger också vår hög-
mässa den riktiga klaven för det
sjungnas värdering. Den säger: En-
kel är kanske psalmen med kora-
len, estetiskt och musikaliskt —
men intet kan tävla med detta, som
så synes, i omedelbart uppbyggånde
och enande makt. Och såsom hög-
mässan står överst i centrum, så vill
den aldrig låta den musikaliskt
mera utgestaltade formen, den må
heta vesper eller annat, få mera än
bigudstjänstens rang. Det innebär
icke någon undervärdering av det
som är skönt. Men det innebär, att
allt estetiskt här måste stå tjänande ’
inför det som rör tron och livet,
hjärtetron och hjärtelivet.
Men ur hjärtelivet strömmar det
förnyelse ut över alla livets områ-
den. Även tonernas värld behöver
ständigt föryngras genom en levande
förbindelse med livets centrum.
Stänger man av andelivets ström,
så sjunker livet i armod. Det kän-
ner man ofta på nutidens veten-
skap, på dess poesi och konst. Och
man får höra röster, som säga nå-
got liknande om tonernas skönhets-
rike. Det hela hotar också där, sä-
ges det ibland, att sjunka ned i tek-
nikens bottenlösa kaos, där ingen
ande svävar över djupen. Det blir
kanske också här ingen verklig för-
nyelse till skapande liv, utan att det
kristliga andelivet vaknar till en ny
skapelsedag.
Vi kristna böra tröstligen sjunga,
icke minst vår psalm, vår hög-
mässopsalm. För oss, som icke
kunna sjunga i hörbara tonfall, är
det en hugnad, att det finnes, lika-
som det finnes en bön utan ord,
också en sång utan toner. I den
sången kunna alla trognas hjärtan
sjunga med.
Och I, käre sångare från de
växande sångarskarorna i Kristi
kyrka! Sjungen av hjärtat så, att
allt flere dragas och lockas och 1e-
das att endräktigt vara med om för-
samlingens levande sång.
Så gå vi med varandra
med bön och hopp. vår pilgrims-
gång
och sjunga, där vi vandra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
