Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
ges kyrka går ett tack för vad han
inom den gjort för det svenska
gudstjänstlivets helgd och högtid;
må något av en gudstjänsts hög-
tidsro och heliga toner omgiva den
Julius Smend
vördade gamles levnadsafton, det
önska alla de många, som genom
honom fått hjälp att förstå och
leva med i vår gudstjänsts glädje
och högtidlighet. Gustaf Lizell.
Evangelisk tysk kyrkomusik i nutiden d
Till våra dagars mästare i den
tyska kyrkomusiken vilja vi ej räk-
na blott de ännu levande, utan även
de ibland oss ännu alltjämt ver-
kande, i första hand de skapande
andarna från 1800-talet. Bland
dessa intar, ej blott till tiden,
utan ock till rang och anseende
Felix Mendelssohn-Bartholdy (1809
—1847) den första platsen. Är ock
hans betydelse för återuppväckan-
det av J. S. Bach större än betydel-
sen av hans egen alstring, så räckas
dock hans psalmer och motetter
ännu med rätta åt församlingen.
Hans oratorier (»Paulus> och
»Elias») höra visserligen icke dit,
huru mycket de än hava banat väg
för förståelsen av Bachs och Hän-
dels verk — under inflytelse från
bådadera hava de ju ock kommit
tillstånd. Deras kompositör uppen-
barar allestädes en fin och ädel
ande och därjämte en beundrans-
värd konstant lätthet vid handha-
vandet av den valda formen. I dag
är det ingen konst att fastställa, vad
han och hela hans tidsålder sak-
nade: det är, kort sagt, förtrogen-
heten med det gåtfulla, det out-
grundliga, det demoniska i världen
och i livet. Detta förnimma vi tys-
kar i denna tid instinktivt. Vad
hans tid kunde förstå, det gav Men-
delssohn, och det grundade hans
lycka. Dock skall ej heller i våra
dagar hans rena, ädla sinne och
hans sant fromma sång förgätas.
Till dels redan före Mendelssohns
död hade krafter uppväckts till den
kyrkliga tonkonstens tjänst såväl i
norr som i söder, men framför allt
även i Mellantyskland. I norr Ed.
Grell (1800—1886), skapare av en
16-stämmig mässa och flera sång-
saker för kyrkligt bruk, och Fried-
rich Kiel (1821—1885), kompositö-
ren till »Christus», båda högtskat-
tade lärare och pedagoger. Moritz
Hauptmann (1792—1868), likaledes
teoretiker av betydelse, skänkte oss
motetter, psalmer, andliga manskö-
rer. Även Ed. Wilsing (1809—1893)
var nordtysk; hans De profundis
liksom hans »Jesus Kristus» blevo
med orätt snart förglömda eller alls
icke hörda. Ludwig Meinardus
(1827—1896) skapade bl. a. orato-
riet »Luther i Worms», balladko-
nungen Karl Löwe (1796—1869)
»Det nya förbundets försoningsof-
fer» och »Joh. Huss», Karl Rhein-
thaler (1822-—1896) motetter och
kantater, Georg Schumann (f. 1866)
andliga körverk. I söder förvär-
vade sig såsom tonmästare och lä-
rare på detta område Johan Georg
Herzog (1822—1909) och Im. Faisst
(1823—1894), den förre i Erlangen,
den senare i Stuttgart, ett icke ringa
anseende. Likaså H. M. Schletterer
(1824-1893) i Mänchen, Ph. Wol-
frum (1854—1919) i Heidelberg,
t Då åtskilligt av vad Geheimrat Smend i sitt föredrag vid kyrkosångsmötet fram-
förde, redan tidigare kommit till uttryck i denna Tidskrift genom kyrkoherde Allards
artikelserie i årg. 1925 och docent Allwohns i årg. 1926, meddelas här endast ett
utdrag av Geheimrat Smends föredrag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
