Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelisk tysk kyrkomusik i nutiden oo 11
kompositör till ett julmysterium,
Felix Woyrsch (f. 1854), skapare
till ett passionsoratorium. I meller-
sta Tyskland uppstodo sådana män
som Karl Piutti (1846—1902) och
långt före honom J. Chr. H. Rinck
(1700—1846), en lång tid härskare
i organistvärlden, även som förfär-
digare av körsättningar (Lov, pris
och ära!) skattad, ja överskattad.
De flesta av de nämnda hava
haft sin tid, och deras ärliga försök
att utbygga det nedärvda eller att i
en ny tids former på ett verksamt
sätt återupprepa det ofta sagda,
skall också härefter finna tacksam-
ma dyrkare. Det vore orätt att in-
för deras alstring helt enkelt tala
om »den protestantiska kyrkomusi-
kens nedgång». Men liksom de alla
hava varit medvetna om, att de
levde på det nedärvda, så skola de-
ras namn (väl icke i den lärda värl-
den men) i kyrkan och i försam-
lingen förr eller senare vara för-
gätna. Om dem som nu skola näm-
pas, kan detsamma icke förmodas
i samma mån.
Genom sin stora mässa gjorde sig
Albert Becker (1834—1899) fördel-
aktigt känd. Såsom ledare av Ber-
liner Domchor utövade han en om-
fattande kompositorisk verksamhet;
han skapade bland annat en refor-
mationskantat, klangrika och ut-
trycksfulla psalmer och en »Advents-
liturgi», som fann och förtjänar den
vidaste spridning. Övertygande,
djup fromhet förbinder sig i dessa
verk med ett något vekt och käns-
ligt tonspråk, som är »kyrkofolket»
sympatiskt, ett tonspråk, som dock
även förfogar över en kraftfullt fest-
lig accent. Beckers svärson, Georg
Rafael (1863—1904), var hans be-
gåvade efterföljare.
Av helt motsatt sinnesart var den
store Johannes Brahms (1833—
1897), som, ehuru egentligen icke
kyrkokomponist, ja enligt sin egen,
något kapriciösa bekännelse, var en
»hedning», dock hör med’ i detta
sammanhang. Icke såsom förfat-
tare till det tyska requiem eller till
sina »Ernste Gesänge», men väl som
skapare av körverken »Nun lasst
uns den Leib begraben», »Lass dich
nur nichts nicht dauren>», »O, Hei-
land, reiss” die Himmel auf», »Es ist
das Heil uns kommen her», »Fest-
und Gedenkspriäche» och koralför-
spel för orgel. Hans vän Herzogen-
berg anmärker till dessa mästarens
skapelser, att han genom dem har
löst uppgiften att visa framtidens
kyrkokompositörer, med vilken in-
trängande andakt och vilket djup
i uppfattningen de bibliska och
kyrkliga sångtexterna vilja bliva
uppfattade och tolkade. Att kom-
ma till korta inför dessa elementära
krav måste hädanefter gälla såsom
tecken på bristande lämplighet in-
för så höga ting. |
Ledd av en sådan ande, har Hein-
rich von Herzogenberg (1843—1900)
ända in mot slutet av sitt på sorger
rika liv uppburit sin kallelse till den
evangeliska församlingens tjänst.
Ehuru i sig själv katolik skänkte
han åt henne sina stora och små
kyrkokompositioner, av vilka här
framför allt må nämnas de för de
akademiska gudstjänsterna i Strass-
burg skrivna »Liturgiska sångerna»,
hans kantater »Gott ist gegenwär-
tig», »Kristi födelse», hans »Pas-
sion» i två delar. Det kom konst-
nären väl till pass, att Friedrich
Spitta med mästarehand samman;
ställde texterna till dessa verk.
Hindrande för deras ingång till den
stora offentligheten blev den ut-
bredda fördomen, att Herzogen-
berg icke var något annat än en på
naiv sydtyska översatt Brahms. Om
f. n. allaredan denna åsikt försva-
gats, så skall ett kommande släkte
byta den i det hjärtligaste motta-
gande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
