Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 Julius
Även Max Reger (1873—1916)
var katolik. Men det förhärskande
inflytandet från Bach och ett av
den djupaste kärlek fött försjun-
kande i den evangeliska koralen
hava fört honom till att gengälda
mottagna välgärningar med gran-
diosa orgelverk, koralkantater (Vom
Himmel hoch), psalmer. (framför
allt den etthundrade), andliga sån-
ger och flerstämmiga koralbearbet-
ningar av mångahanda slag. För
församlingarna äro i synnerhet de
under åren 1900—1905 i »Monat-
schrift för Gottesdienst und kirch-
liche Kunst» offentliggjorda om-
kring 26 tre- till sex-stämmiga ko-
ralsättningarna av oförgängligt vär-
de. Stå ock många avvisande och
avvaktande gent emot många av
: Regers senare och sista verk, finna
ock många i dessa skapelser uttryck
för en stegrad nervositet och pro-
blematik, frånsäger man ock mästa-
ren gåvan av en arkitektonik med
stora linjer, så skall det dock alltid
finnas evangeliska. församlingar,
vilka skola beredas sann uppbyg-
gelse och högtid av än ett, än ett
annat ur mästarens verkstad.
Man må ej finna det förvånande,
om här omedelbart efter geniet, vars
betydelsefullaste gärning dock ej är
att söka på den evangeliska kyrko-
musikens mark, en anspråkslös,
men betydande och produktiv ta-
lang får komma till tals, vilken icke
alltid bör tilldelas lotten att vara
glömd: Friedrich Mergner (1818—
1891) en bayersk präst, som vågade
sig på att förse Paul Gerhardts dik-
ter, till dels mera än en gång, med
nya melodier. Vi hava därjämte av
honom femtio andliga sånger för
fyrstämmig kör. Mergners stil är så
utsökt och ovanlig, melodi och rytm
så egenartad och betydande, att de
tongivande kyrkliga kretsarnas obe-
kantskap med honom alltjämt måste
smärta oss och komma oss att
Smend
skämmas, medan vi å andra sidan
hava gjort den erfarenheten, att det
är nog att en enda gång hava mött
honom, för att åhöraren skall fängs-
las av denne originelle tonkonstnär.
Slutligen nämna vi Arnold Men-
delssohn (f. 1855), mästaren från
Darmstadt, vilken bland de nu 1e-
vande kyrkomusikerna av evange-
lisk bekännelse utan fråga försvarar
den första platsen. Sedan han re-
dan 1881 genom en »Abendkantate»
hade väckt uppseende vid Rhen,
försvann hans stjärna för den stora
världens blickar. Var för många
hans namn hinder nog att träda ho-
nom nära, så blev i all synnerhet
hans motvilja för varje slag av
självgjord propaganda orsaken till
att han länge förblev misskänd. Och
därtill kom även en kompositions-
stil, som (åtminstone i de större
verken) icke hade att uppvisa något
lockande eller insmickrande. Men-
delssohn har varit sysselsatt på
många av tonkonstens områden,
hans hjärta tillhör dock den heliga
musiken, för vilken han under den
sista tiden även gått in med en le-
vande föreläsnings- och en bety-
dande författareverksamhet. Vår
kyrka har att tacka den mannens
allvar och outtröttlighet för en god
del av den evangeliska kyrkomusi-
kens uppsving under den förflutna
liksom i den närvarande tiden. Och
vad han har skapat av koralkanta-
ter (»Aus tiefer Not», »Auf meinen
lieben Gott»), av passions- och påsk-
musik, av mindre och större sånger
och motetter, av enkla kyrkomelo-
dier, av koralparafraser, av om-
fångsrika verk av tidshistorisk prä-
gel (»Zagen und Zuversicht>), till
sist i de fyrtio festmotetterna för
kyrkoåret, tillägnade Thomanerna,
allt detta ställer fram en alstring,
som fann sitt offentliga erkännande
i den teologiska och filosofiska dok-
torsvärdigheten honoris causa, lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
