Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. S. Bachs Juloratorium 15
Ved mötets avslutning uttalte forman-
nen en takk til mötets deltagere, og hr.
Aavatsmark rettet en takk til landsstyret
og til formannen, som hade ledet mötet
på en så udmerket måte og vunnet alles
hjerter.
Kl. 20,30 holdtes en vellykket konsert
i Domkirken ved Huus-Hansen, Sandvold
og Melling samt Tröndernes Ungdomskor
under ledelse av hr. Röstad. Efter kon-
serten samledes deltagerne til festlig sam-
var i Britannia hotell.
J. S. Bachs Juloratorium.
Efter att i nära 20 år ha fått vila i
glömska framfördes äntligen den 14 dec.
1927 ovannämnda verk åter i Stockholm.
Att detta verk ännu har mycket att säga
även vår tids människor, synes framgå av
det faktum, att en så gott som fulltalig
publik samlats i konserthuset till denna
högtidsstund. Ty Bachs musik är för-
visso högtidsmåsik, och om den som så-
dan lämnade vardagsmusikens bedömare i
allmänhet tämligen oberörda, måste man
dock instämma 1 ett av deras sparsamma
uttalanden, att Bachs kyrkomusik helst
borde uppföras i kyrkan.
Bach skrev sitt juloratorium 1734.
Verket gavs av Bach själv benämningen
soratorium>»>, som dock icke får förleda
till det antagandet, att verket kan betrak-
tas som ett egentligt oratorium, ett en-
hetligt avrundat helt i likhet med de
händelska oratorierna. Till skillnad här-
ifrån är Bachs musik gudstjänstmusik
och består egentligen av sex fristående
kyrkokantater, vars sammanbindande länk
är den sammanhängande berättelsen. om
Kristi födelse. De olika delarna voro ej
avsedda att framföras som ett samman-
hängande helt utan gåvos vid julhelgen
under de sex största högtidsdagarna jul-
afton, juldagen, annandag jul, nyårsdagen,
söndagen efter nyår och Epifaniasfesten.
Det har, ofta påvisats, att största delen
av denna julmusik (med und. av recitativ
och koraler) ej tillkommit direkt för sitt
ändamål utan lånats från tidigare världs-
liga tillfällighetskantater. Detta i våra
ögon betänkliga förfaringssätt var för
Bach och hans samtida mycket vanligt
och ansågs helt naturligt. Det kunde an-
vändas med stor framgång, om en skick-
lig diktare förstod att återgiva en musi-
kers tankegång. I detta fall har Bach
samarbetat med sin trogne Picander, och
resultatet har blivit så helgjutet, att över-
ensstämmelsen mellan musik och text är
så gott som fullständig.
Likväl, eller kanske just emedan en så
stor del av denna musik ursprungligen
är världslig, strålar den i sin oförgäng-
liga friskhet. Att skriva julmusik bör an-
nnars ha varit Bach särskilt kärt, vilket
inses, när man betänker, att ett stort an-
tal av hans instrumentalstycken icke äro
annat än musikaliska juldikter. Så kom-
mer det sig, att juloratoriet är en av de
mest melodiösa, innerliga och folkliga
bland hans stora kompositioner.
Musiken i juloratoriet består liksom i
de flesta av Bachs kyrkokantater av kö-
rer, arior och recitativ. Koralbearbet-
ningar i den stort anlagda stil, som är ut-
märkande för Matheuspassionen eller för
en rad av de mera betydande kantaterna,
förekomma ej här. Koralen företrädes i
enkla och mindre former, som genom sin
innerliga stämning kontrastera mot de
övriga körerna, vilka äro av en monu-
mental, pompös byggnad och klangverkan.
Inledningskörens jublande musik ryc-
ker åhöraren från början motståndslöst
med sig. Liksom de övriga större kö-
rerna är den ett strålande uttryck för
glädje och tacksamhet, en genomgående
grundtanke, som ytterligare framhäves
genom den i alla körer städse återkom-
mande mellansatsens mollklanger. Efter
en altaria »Bereite dich, Zion» svarar för-
samlingen med koralen »Wie soll ich dich
empfangen». Som bevis på den fina
tankegång som ligger bakom kan påpekas,
att Bach ej använder den traditionella
koralmelodien utan i dess ställe melodien
»O, Haupt voll Blut und Wunden>.
Härskar sålunda ännu något av ve-
mod över första kantaten, bryter ljuset så
mycket klarare fram i den andra, vars
musik är den mest betydelsefulla i hela
verket. I slutkörerna, i altarian och i den
inledande pastoralen inrymmer den styc-
ken, i sitt slag enastående och för åhöra-
ren oförgätliga.
Och så till framförandet! Utan stryk-
ningar torde väl ett uppförande ej vara
möjligt, om sedan meningarna kunna vara
delade, var dessa lämpligast böra företa-
gas. I Stockholm framfördes de tre
första kantaterna i sin helhet, efterläm-
nande ett starkt intryck av Bachs höga
stil och säkra formkänsla. Vad beträffar
behållningen av de tre senare kantaterna,
som endast företräddes av enstaka solo-
och körsatser, är man nästan frestad in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
