Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
som i övrigt kan i vårt land hända, vill
jag nämna, att det förekommit, att prästen
från altaret sjungit en solosång.
’— Beträffande inrättande av två olika
kyrkomusikerexamina, så är härom endast
gott att säga, och Musikaliska akademien
har tagit ett steg i rätt riktning, för vilket
vi böra vara densamma tacksamma. Vi
måste få slut på de omöjliga s. k. examina,
som på sina ställen avläggas. Det har
hänt, att rena nybörjare tagit examen.
Skola examensställena inskränkas till ett
fåtal, så få examinatorerna säkerligen fullt
upp att göra, och följden blir nog, att
deras huvudsakliga musikaliska gärning
inriktar sig på utbildande av kyrkomusi-
ker; de hinna knappast att sköta någon
egen kyrkomusikertjänst. Desto mera av
vikt är det, att genom statsanslag deras
examinatorsverksamhet säkerställes.
Kyrkoherde K. Gustaf Hauffman, Lyng-
by, yttrade i ett längre dels humoristiskt,
dels djupt allvarligt inlägg bl. a. ungefär
följande:
Det är egentligen två ting, som jag
koncentrerat mig kring, sedan jag blev
ordförande i Kyrkosångens Vänners Cen-
tralkommitté. Det ena är att få till stånd
en gedigen tidskrift för kyrkosångsrörel-
sen; en sådan föreligger ju redan sedan
två år i »Tidskrift för kyrkomusik och
svenskt gudstjänstliv» under redaktion av
framstående förmågor och till ett otroligt
billigt pris, men lika otroligt förbisedd,
vilket jag på förmiddagen hade tillfälle
att belysa. Det andra är att få till stånd
en handbok i liturgik, gemensam för präs-
ter och kyrkomusiker. Vid besök i Mu-
sikaliska akademien har jag: fått veta, att
man där haft liknande tankar uppe se-
dan länge men tänkt sig en handbok blott
för kyrkomusikerna. Jag anser det dock
vara en vinst, om den liturgiska hand-
boken lägges så, att prästerna och kyrko-
musikerna redan från examenstiden ha en
gemensam kyrkomusikalisk plattform att
mötas på i sin framtida gärning. Den
bör alltså vara läro- och läsebok både i
kantors- och prästutbildningen, där under-
visningen i detta viktiga ämne hittills för-
summats. Jag lyckades också vinna för-
ståelse för min tanke såväl hos aka-
demiens preses president Marks von Wär-
temberg som hos professorerna Beckman
och Morales. Uppdraget hade redan läm-
nats åt den på området från både präster-
ligt och kyrkomusikaliskt håll sakkunnige
kyrkoherde A. O. T. Hellerström i Lon-
don. Jag hade tänkt mig en lärobok på
omkring 160 å 200 sidor, obligatorisk för
alla präster och organister, eventuellt med
"vetande; viktigare är samförstånd.
Litlurgisk och kyrkomusikalisk utbildning
olika stilsorter angivande vad som skulle
inläras och vad som ytterligare kunde få
läsas. I akademien tänkte man sig denna
handbok obligatorisk blott för dem som
studerade till den högre organistexamen.
För min del anser jag den eller åt-
minstone vissa delar därav ovillkorligen
skola ingå även i den lägre organistexa-
men, eftersom denna eljes, liksom förr,
icke komme att meddela ens det absolut
nödvändigaste i liturgisk kunskap, medan
de som ämna avlägga högre examen tro-
ligen själva komma att tillägna sig det li-
turgiska vetandet utan examenstvång.
Jag har nu fått en hälsning från aka-
demien, att kyrkoherde Hellerström före-
tett sitt manuskript, som dock ännu icke
är avslutat. Man befarar dock, att det hela
skall svälla ut till 400 sidor; i sådant fall
får innehållet lämpligen fördelas på två
band, vilket naturligtvis lätt låter sig göra.
Jag håller emellertid fortfarande på att
ett visst mått, om än minimalt, av liturgisk
kunskap skall inhämtas av alla utan un-
dantag, åt vilka kantors- och organist-
tjänster i vår svenska kyrka anförtros.
Saken är alltså på god väg. Manu-
skriptet blir troligen färdigt i år. När
denna handbok så kommit till användning
och frukterna därav börja visa sig i guds-
tjänsterna landet runt, är mycket vunnet.
Men det är ändå aldrig nog med ett sam-
Jag
har, vad Skåne och Blekinge beträffar —
det kan Lunds stifts organist- och kantors-
förening betyga — arbetat därpå sedan
omkring 1900. Det är icke prästen, icke
heller organisten eller kantorn, som s. a. $.
skapar gudstjänsten, utan det är Guds
Ande, som gör detta genom dem såsom
sina organ, sina gemensamma, sina var
för sig lika nödvändiga organ. Därför,
även sedan en gemensam liturgisk hand-
bok kommit till stånd, behövs vad som
hittills mångenstädes i vårt land saknats
mellan präst- och organistkårerna: inbör-
des förståelse för kallet, känslan av ge-
mensamt ansvar i gärningen, korteligen
samförstånd. Det finns i Lunds domkyrka
trådlig förbindelse mellan sakristian och
organistens rum på läktaren; sådan finns
väl för övrigt även annorstädes och har
sin uppgift att fylla. Men tusen gånger
viktigare är att det mellan å ena sidan al-
tarets och predikstolens män och å andra
sidan orgelpallens eller i övrigt läktarens
män och kvinnor redan finnes eller myc-
ket, mycket snart åvägabringas en sam-
förståndets och samhörighetens och sam-
verkans trådlösa personliga förbindelse.
Den skall utlösa oanade resurser i värme
och liv inom kyrka och församling, även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
