Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett svenskt hymnologiskt standardverk
c:a 75 sidor på värdefulla källhän-
visningar, anmärkningar och regis-
ter. Det är anmälaren en stor till-
fredsställelse att få peka på denna
efter svenska förhållanden sällsynt
omsorgsfulla avdelning. Skada blott
att icke ytterligare något 10-tal si-
dor offrats på en sådan bibliogra-
fisk avdelning som den nyss nämn-
da. Naturligtvis kan man hänvisa
till Beckman. Men arbetets karak-
tär av »Grundriss»> och dess många
övriga förträffliga egenskaper göra
dock, att man känner saknaden.
Vad uppgifternas exakthet och
tillförlitlighet beträffar, torde man
endast sällan råka på ett arbete av
liknande art, som kan tävla med
detta. Man kan icke underlåta att
beundra författarens ’ mångsidiga
lärdom och utomordentliga nog-
grannhet. Trots detta har väl en
eller annan oriktig eller missvisande
detalj kunnat insmyga sig. Så sä-
ges (s. 62), att »ännu i 1614 års
handbok är ett fritt psalmval nå-
gonting okänt», varefter författaren
hänvisar till den i denna handbok
fastslagna gradualcykeln. 1614 års
handbok känner emellertid också ett
fritt psalmval. Anvisningen i hand-
boken (bl. XXIII v.) synes ha und-
gått författarens uppmärksamhet:
»Sedhan alt är ändadt på Predico-
stolen siunges een Psalm / om tij-
dhen så tilsägher». Denna psalm
får uppenbarligen väljas fritt.
Beträffande de nytestamentliga
cantica och Te Deum lämnar förf.
(s. 86 f.) den uppgiften, att de till-
hörde söndagens kanoniska timmar,
vilket visserligen är riktigt men dock
missvisande, då deras bruk icke
var inskränkt till söndagen.
Sidan 208 finnes något i detta ar-
bete mycket sällsynt, nämligen ett
tryckfel. I stället för till G. Ps.
n:r 157 hänvisas till n:r 457. Jag
påpekar detta blott för att få tillfälle
att framhålla, att författarens nog-
35
grannhet även sträckt sig till den
mest omsorgsfulla korrekturläsning.
Med de anförda ’ exemplen har
jag endast velat understryka förfat-
tarens beundransvärda omsorgsfull-
het. Att leta efter »felaktigheter» i
hans arbete hör till de otacksam-
maste uppgifter, som man kan fö-
retaga sig.
Övergå vi nu till grupperingen
av stoffet, så ger redan en blick på
innehållsförteckningen någon före-
ställning om hur väl funnen denna
i allmänhet är. Att här avtrycka
registret torde vara onödigt. Det
behöver knappast sägas att avdel-
ning IV. »Medeltida fromhetsdrag,
motiv och formelement i våra lu-
therska psalmer» är ett synnerligen
intressant kapitel, rikt på nya iakt-
tagelser. Ej heller behöver det ytter-
ligare understrykas, att i kap. VI.
»Lekmannakretsarnes andliga sång
vid sidan av rikspsalmboken» den
äldre andliga sången för första
gången fått en utförligare, veten-
skapligt vederhäftig, sammanfat-
tande behandling.
Mot författarens framställning
skulle jag likväl i detta samman-
hang vilja göra ett par erinringar.
Den ena gäller det förhållandet, att
huvuddelen av reformationstidens
psaltareparafraser behandlas i ka-
pitlet om »protestantiska nidvisor
och stridssånger». Är icke detta att
ställa in dem under en oriktig syn-
punkt, att påtrycka dem en minder-
värdig prägel och att ge läsaren en
skev uppfattning av reformations-
tidens psalmdiktare? Intresset även
för psaltarens för vår tid hårda
psalmer torde åtminstone i allmän-
het ha tillräcklig förklaringsgrund
i den . dominerande ställning, som
psaltaren allt ditintills intagit i guds-
tjänstlivet. På denna punkt synes
mig författaren ha begått en orätt-
visa.
Den andra erinringen mot förfat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
