Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkosångsmötets eftermäle i utlandspressen 43
likväl icke handbokens föreskrift
något direkt hinder i vägen för att
detsamma sjunges. Denna tolkning
synes i all synnerhet sannolik, när
man tar i betraktande, att Symbo-
lum Nicenum i 1693 års handbok
(sålunda till 1811) stod föreskrivet
på »Högtids- och store Bönedagar»>,
avsett att sjungas, varför ock 1697
års koralpsalmbok upptager melodi
därtill. 1926 års handboksförslag
hade ock för att undanrödja möjliga
tvivel uttryckligen satt i anvisningen
rörande Nicenum, att detsamma
skulle kunna läsas eller sjungas.
Sjungandet av Nicenum har
emellertid stött på det hindret, att
någon musik till detsamma icke
funnits tillgänglig. Detta hinder
har det varit min avsikt att undan-
rödja genom den melodi, som med-
delas i detta nummers musikbilaga.
Vid upptagandet av en melodi till
credo ligger det givetvis närmast
till hands att vända sig till 1697 års
koralpsalmbok och framdraga dess
melodi, som ända tills för ungefär
ett sekel sedan kunde sjungas i de
svenska kyrkorna. Det är ock, vad
som här skett. Melodien n:r 5 i
nämnda koralpsalmbok har varit
min huvudkälla. Därjämte har jag
ock anlitat handskriften i Linkö-
Ppings stiftsbibliotek »Teol. 230» (en
mässbok från Rinna socken i Öster-
götland, härstammande från senare
delen av 1600-talet) samt det nu-
varande Graduale Romanum. Det
är uppenbart, att de båda svenska
källorna på flere punkter uppvisa
yngre drag. Dock har det synts
mig önskvärt att vid detta första
försök så mycket som möjligt bibe-
hålla den melodiform, som senast
ägt burskap inom den svenska kyr-
kan och blivit beklädd med den
gamla psalmbokens auktoritet.
Melodien härstammar från me-
deltidens sista skede (1400-talet)
och förråder enligt Wagner fransk
härkomst.
Vad utförandet beträffar, måste
detta eredo, liksom all gregoriansk
musik, utföras i raskt, livligt tempo.
Hela credo behöver icke taga längre
tid i anspråk än 3’/,—4 minuter.
Prästen bör intonera: »Jag tror på
en enda Gud». Därpå sjunges helst
det övriga så, att tvenne varandra
avlösande körer (t. ex. en manskör
och en kvinnokör) omväxla med
var sin »vers». Amen sjunges av
båda körerna tillsammans.
Knut Peters.
Kyrkosångsmötets eftermäle i utlandspressen.
Till höstens stora kyrkosångs-
möte i Linköping hade de nordiska
grannländerna och Tyskland sänt
representanter. Åtskilliga av dessa
ombud hava efter hemkomsten i
pressen delgivit sina intryck från
mötet. Några av dessa skildringar
hava kommit redaktionen till handa,
och i förlitande på att våra läsare
intressera sig för huru svenskt
kyrkosångsarbete bedömes av en
icke svensk skall i detta och föl-
jande nummer några utdrag läm-
nas ur dessa artiklar.
Vi begynna med återgivandet av
delar ur en entusiastisk skildring
av den norske prästen, pastorn vid
Ullern Kirke, Oslo, A. Fasmer Dahl,
en av de ledande krafterna i Kirke-
musikforeningen for Bjorgvin bis-
pedöme, vilken förening han repre-
senterade vid mötet. Han skriver
i Oslos Aftenavis för den 28 okt.
1927 följande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
