Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Har Luther komponerat flerstämmig sång? 49
Har Luther komponerat flerstämmig sång?
Den allmänna uppfattningen av
Luthers musikaliska begåvning och
hans strävanden i »Fru Musicas»
tjänst torde före reformationsjubi-
leumsåret ha varit, att han ansetts
"som en stor musikälskare och där-
jämte en framstående musikkän-
nare, som även praktiskt utövade
denna konst. Dock har man sär-
skilt från romerskt håll velat hävda,
att han icke framträtt såsom kom-
ponist. I denna artikel blir nu ej
fråga om huruvida han uppfunnit
de melodier, på vilka hans psalmer
sjungits, utan om han överhuvud
kunnat komponera = flerstämmig
sång, och om han verkligen efter-
lämnat någon dylik.
Vi måste först göra klart för oss
den musikaliska ’ miljö, i vilken
Luther levde, helst som denna var
väsentligen olik vår tids förhållan-
den. Bland oss väcker det alltid en
viss smickrande uppmärksamhet,
om i synnerhet en »lekman» trä-
der fram som kompositör. Annor-
lunda var det då. »Det låter nästan
sagolikt>, säger prof. Hermann
Abert i sin artikel »Luther und die
Musik» (Verlag der Luther-Gesell-
schaft 1924), »huru mycket musik
officiellt och privat lärdes och be-
drevs vid de tyska högskolorna på
1500-talet». I ett brev till rådsher-
rarna 1 alla Tysklands städer av år
1524 skymtas detta faktum, i det
att Luther där omnämner, att ej
blott språk och historia skulle man
vid högskolorna inhämta utan ock
sjunga samt lära sig musica jämte
all matematica. Musikens studium
betraktades härigenom ej såsom en
specialuppgift; som blott tillhörde
de blivande konstnärerna, skilt från
andelivet överhuvud, utan den var
faktiskt »ett bland de många ut-
trycken för en grundstämning, som
behärskade hela tidens andeliv».
(Abert). Denna tid skilde ej på
fackmusici och dilettanter, ej heller .
på folk- och konstmusik i samma
mening som nu. Folkmusikens ska-
pare påträffas ej uteslutande bland
fackmusikerna utan kanske allra
mest bland dilettanterna. Konst-
musiken var besläktad med tidens
konsthantverk. Det gällde icke så
mycket skapandet och inspirationen
utan förnämligast det gedigna arbe-
tet. Formen var den kontrapunk-
tiska satsen med sina självständigt
gående stämmor. »Den dåvarande
dirigenten hade ingen fast kör,
ingen ständig orkester till förfo-
gande, med vilken han på ett högt
podium gav en konsert för publi-
ken, skild. från densamma genom
en hög estrad, utan han kallade ’
sina medhjälpare tillsammans från
alla håll, från hem och verkstad,
och dirigerade ej vad vi gemenligen
kalla en konsert, utan höll, för att
tala med Luther, ”med de sina en
musicam”. Redan detta uttryck sä-
ger tydligen ifrån, att musiken
denna tid ej var en offentlig utan
en rent intern angelägenhet. Musi-
ken trädde ej såsom nu fram inför
folket, utan levde mitt inne i det-
samma.» (Abert).
Skulle vi på Luthers tid fram-
ställt vår fråga, om han kompone-
rat flerstämmig sång, hade den nog
icke rönt den uppseendeväckande
och smickrande uppmärksamhet ef-
ter den tidens sätt att se saken, som
den tvivelsutan skulle göra och väl
också gör i våra dagar.
Man har ofta med allt erkän-
nande av Luthers kyrkomusikaliska
"betydelse velat av hans smickrande
ord om en av Senfls motetter draga
den slutsatsen, att han alls icke för-
| 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
