Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 Knut Peters
enlighet med gammal ordning. Och
av tidegärden anbefalles matutin,
laudes, vesper och kompletorium.
” Vid utförandet förutsättes, att de
gamla sångböckerna fortfarande
komma till bruk. Man har blott att
iakttaga, att »när något förekom-
mer i någon historia, som sjungas
skall, det icke är kristeligit och lide-
ligit (såsom ofta händer, när något
varder sjunget de sanctis), skall det
då antingen slätt nederläggas eller
förvandlas i något det som bättre
är» (Handlingar rörande Sveriges
historia, Andra serien, II: 1, sid. 96).
Dock uttalar författaren den för-
hoppningen, »att vi med tiden skola
bekomma tryckta sångböcker, vilka
de sånger allenast skola innehålla,
som rene och Skriftene enlige äro
och kunna brukas allestäds över
hela riket» (ibm.).
Kyrkoordningens författare är
ingen annan än det evangeliska Sve-
riges förste ärkebiskop Laurentius
Petri. Huru hade då han tänkt sig,
att de i Kyrkoordningen givna,
mera allmänna föreskrifterna i de-
talj skulle utformas? Denna höge-
ligen intressanta fråga kan numera
med stöd av ett av Fransén funnet
och i ovannämnda volym utgivet
manuskript besvaras. Ty det är
uppenbart, att såsom Fransén i för-
ordet påpekar, den av honom funna
Laurentius Petri-handskriften »De
officiis» intet annat är än ett utkast
till en sådan bok, som han i Kyrko-
ordningen åsyftar, angivande visser-
ligen icke uttryckligen melodierna
men väl de texter, som skulle
sjungas 1 varje särskilt fall. Att de
gamla vanliga melodierna till dessa
texter fortfarande skulle komma till
användning, tages såsom självklart".
Hurudan är då den bild vi få av
gudstjänstlivet enligt »De officiis»?
Vad först kyrkoåret beträffar,
märka vi, att Laurentius Petri här
räknar med tvenne helgdagar, som
icke nämnas i Kyrkoordningen,
nämligen S:t Ericus och S:t Lauren-
tius. Dessa båda dagar ha uppen-
barligen under tiden mellan ned-
skrivandet av De officiis och Kyrko-
ordningens utgivande i tryck hunnit
komma ur det mera allmänna
bruket.
Övergå vi så till mässan, finna vi
ett par detaljer av stort intresse.
Laurentius Petri är icke nöjd med
de båda svenska prefationstexterna
utan yrkar på att till omväxling och
för att låta kyrkoåret komma till
sin rätt böra ock understundom de
gamla latinska prefationerna sjung-
as. Ty bland dem finnas flere, som
äro alltigenom goda och kristliga.
Med hänsyn till den fina litur-
giska takt, som i allmänhet känne-
tecknar Laur. Petri, kunna vi ock
förstå, att han icke kan vara nöjd
med den svenska mässans place-
ring av Sanctus. Ätminstone när
latinsk prefation användes, vill han
åt Sanctus rädda dess ursprungliga
plats omedelbart efter prefationen.
Intressant är ock, att han även i det
avseendet följer gammal sed, att
han därvid vill ha blott förra delen
av Sanctus sjungen i omedelbart
sammanhang med prefationen samt
den senare delen (Benedictus) först
efter instiftelseorden. I sanning nå-
! Det behöver knappast sägas, att Franzéns upplaga av Laurentius Petris evange-
liskt reviderade Breviarium (till större delen är nämligen De officiis ett sådant) som
musikaliskt supplement kräver ett på liknande sätt behandlat Antiphonarium. I
Aspöboken (varom se Rodhes ovan anförda »Studier» etc.) äga vi ett sådant från
ungefär samma tid. Utgivandet av denna (eller någon annan liknande) handskrift
torde få anses höra till de angelägnaste uppgifterna för den svenska liturgisk-musi-
kaliska forskningen för närvarande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
