Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkomusikalisk forskning och praxis
dan på 700-talet i vad gäller de vä-
sentligaste formernas texter, förhål-
ler det sig annorlunda med musiken.
Väl fanns det viktigaste melodi-
materialet vid ungefär samma tid-
punkt, men till följd av den otill-
fredsställande dräkt, vari melodi-
erna kläddes, uppstodo en del olik-
heter i traditionen på skilda håll.
Sångledarens minne, icke hand-
skriftens nottext var den egentlige
bäraren av meloditraditionen; men
människans individuella skaplynne
och förmåga av att hålla i minnet
var givetvis då, som nu, alltför olika,
för att ej den melodiska traditionen
skulle bli på mångahanda vis för-
ändrad. Då genom Guido’s av
Arezzo notskriftreform på 1000-
talets början större skärpa och klar-
het kunde uppnås i det grafiska.
återgivandet av melodilinien, erhölls
väl en garanti för dennas integritet
i stort, men det skedde på bekost-
nad av en hel del obestämda figurer
och toner, vilka icke läto sig pla-
ceras på det av Guido utexperimen-
terade liniesystemet. Melodilinien
blev »förgrovad>», dess finare nyan-
ser försvunno. De nu uppstående,
skriftliga traditionerna inom skilda
geografiska områden förmå vi emel-
lertid utan svårigheter avläsa, då
notskriften ej längre lämnar några
tvivel om tydningen. Det visar sig
då, att vi i stort sett kunna skilja
mellan en romansk och en germansk
läsart. Till det romanska området
plägar man räkna Italien (dock
kanske med en viss reservation för
Norditalien), Frankrike (d. v. s.
franskspråkiga delar) och England,
till det germanska: Tyskland, Öster-
rike och Schweiz (d. v. s. delar
med tysktalande befolkning) samt
slaviska länder. Emellertid uppstår
en musikalisk blanddialekt i sådana
områden, som antingen ligga på
gränsen mellan de tvenne nämnda
71
kulturerna, t. ex. Schweiz, Elsass-
Lothringen, Belgien eller också
s. a. S. I en utkant, där emellertid de
båda kulturcentra haft möjligheter
att verka, t. ex. i de nordiska län-
derna. = Hittills . har forskningen
kunnat taga hänsyn till endast ringa
delar av det material, som i själva
verket finnes, men det ligger utom
allt tvivel, att en, all väsentlig me-
deltida kyrkomusik i Sverige om-
fattande, utgivning av de liturgiska
melodierna med aktgivande på alla
betydande källor härför, skulle
möjliggöra en undersökning i stort
av de melodiska läsarterna inom
detta material, varvid förmodligen
sådana påtagliga fakta kunde bring-
as i dagen, som skulle skänka en
helt ny och ingående kännedom om
svensk medeltid i dess förhållande
till det sydliga Europa. Ty en dy-
lik undersökning vore i stånd till att
’ej’ blott rent: statistiskt väga och
mäta det tyska resp. romanska in-
flytandets styrka inom den svenska
kyrkan, utan även påvisa viktiga
andliga ordnars betydelse för den
katolska liturgins utformning på
svensk botten.
Det finnes nämligen även andra
skiljaktigheter i melodiavfattning-
arna än de, som gå tillbaka på
motsatsförhållandet romanskt-ger-
manskt. Cistercienserna och domi-
nikanerna hava självständigt utfor-
mat den katolska kyrkans musika-
liska dräkt; i synnerhet är den cis-
terciensiska traditionen rätt enkel
att urskilja. På grund av dogma-
tiska betänkligheter gent emot me-
lodier av större omfång (mellan den
högsta och lägsta tonen) än 12 ton-
steg, lät nämligen som bekant cister-
cienserordens grundläggare, den h.
Bernhard av Clairvaux, i den för
detta sällskap till grund liggande
koralavfattningen nedskära alla
gregorianska melodier, som gingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
