Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
Recensioner m. m.
Recensioner.
Gunnar Jeanson och Julius Rabe: Musi-
ken genom tiderna. En populär framställ-
ning av den västerländska tonkonstens his-
toria. Gebers förl. 280 s. 10 kr.
Det är icke de tvåhundraåttio sidorna,
som göra detta arbete förtjänt av epitetet
»betydande». Kvantiteten är ju inte så
överväldigande. Det är ämnets behandling
och framför allt den intressanta epokin-
delningen, som göra arbetet betydande.
Ehuru det inte är någon mot kyrko-
musiken särskilt orienterad musikhistoria,
erbjuder den icke desto mindre ovanligt
mycket av intresse för den, som huvudsak-
ligen intresserar sig för kyrkans musik.
Dess framställning av den gregorianska
kyrkosången är synnerligen intressant och
vittnar om både god förståelse för denna
icke för alla lättillgängliga musik och en
grundlig insikt i dess teori och i de senaste
forskningsresultaten angående gregoriansk
musik. Framställningen stöder sig ofta på
den kände forskaren på detta område,
Peter Wagner. Författarna äga på varje
punkt en ovanlig förmåga att göra före-
målet för deras behandling tillgänglig för
läsaren. Detta är av stor betydelse särskilt
på denna punkt, där, såsom det också
framhålles, den vid den efterwagnerska
musikens bullrande orkester och moderna
harmonik vanda människan har svårt att
finna musikaliska skönhetsvärden. Att så
är förhållandet, beror på ett faktum, som
synnerligen energiskt framhålles av aukto-
rerna, nämligen att den gregorianska sång-
en har ett orientaliskt ursprung. Den här-
stammar från den synagogala sången samt
från den syriska och iranska och väl även
från den armeniska folksången, under det
att den saknar beröringspunkter med den
grekiska musiken.
Nästa epok inom kyrkans musik bör-
jar omkring år 800, då den polyfona mu-
siken börjar vinna utbredning, framför allt
i Nederländerna. Denna polyfona musik
avslutas med Josquin de Pråés och Palze-
strina. Härigenom vinner man en synner-
ligen dekorativ avslutning av denna epok.
Ytterst intressant är behandlingen av
de båda parallellföreteelserna opera och
oratorium. Det framgår fullt tydligt av
framställningen, att liksom operan fram-
sprang ur de kyrkliga skådespelen och
passionerna och därvid var påverkad av
dessa, så återverkar dess monoida musik
på kyrkans. Arian tränger in i guds-
tjänsten. Det personliga och subjektiva
undantränger den »transcendentala» musi-
ken. Känslan tager intelligensens plats, och
det objektiva och upphöjda ersättes med
det subjektiva och upplevbara eller upp-
levda. På samma gång råkar den luther-
ska psalmen i dekadans genom den från
pietismens sångböcker sig utbredande and-
liga sången. Den var söt och sentimental
i melodien och vekligt lösaktig i harmo-
nierna. Den lutherska koralens manliga
kärvhet avlöses av en feminin känslighet.
Då kommer Bach såsom räddaren av kyr-
kans musik. Det objektiva, evighetspräg-
lade, överpersonliga kommer åter till sy-
nes. Intellektet uttränger den sentimentala
känslosamheten. Den känsla, som beva-
ras, är den ödmjuka andaktskänslan inför
den Helige. Den biografi över Bach, som
avslutar detta första band, är ypperlig och
har vid sin sida en annan därmed fullt
jämförlig av Händel, barockens genialiske
mästare.
Detta på en gång underhållande och
vetenskapligt exakta arbete förtjänar sprid-
ning, inte minst för dess ypperliga behand-
ling av kyrkomusiken.
Gunnar Rosendal.
Vår Sång. Utgiven av Sveriges Kör-
förbund. Red.: S. Appelquist, Jönköping.
N:r 2—3, 1927. |
Såsom en festskrift till och såsom en
erinran om den allmänna svenska sång-
fest, som förra året anordnades av Sve-
riges Körförbund, utgavs en tidskrift, be-
nämnd: Vår Sång. Jämte skildringar från
festen och från arbetet inom de olika till
förbundet anslutna hembygdskörerna före-
komma däri även meddelanden från grann-
ländernas profankörssammanslutningar.
Tidskriften, som under innevarande år
skall utgivas såsom stående tidning med
10 nummer, utgör närmast en motsvarig-
het till Manskörsförbundets äldre organ.
Det ger en intressant inblick i det ener-
giskt arbetande förbundets liv. A. A.
Rudolf Otto, Gustav Mensching, René
Wallou: Liturgische Blätter fär Prediger
und Helfer. Reihe II, Hejt 3, 4. Leopold
Klotz, Gotha. Pris Mk. 1:60 och 2:—
resp.
Redan vid tidigare tillfällen hava i
denna tidskrifts spalter dessa »Liturgiska
Blad» blivit omnämnda (se sid. 95 och 121
årg. 1927). De hava utgått från den litur-
giska riktning, som i professor Rudolf
Otto i Marburg har sin ledare. På kort
tid har ett stort antal häften innehållande
reformförslag till gudstjänstordningar av
allehanda slag utgivits. För en svensk
läsare synas de huvudsakligast ha intresse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
