Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Michael Pretorius Creutzburgensis 89
Wolfenbättel var ett av de mest
framstående, och hertig Henrik Ju-
lius gjorde allt för att få behålla sin
tids berömdaste musiker.
Här kunde Michael Pretorius
Creutzburgensis, såsom han alltid
skrev sitt namn till erinran om sin
födelseort, utveckla en rik verk-
samhet, om också mången gång hov-
livets mera snäva förhållanden nog
kändes honom såsom ett hämman-
de band. Dock fick han ibland gö-
ra resor. En sådan företogs år 1611
till Regensburg, och, när han bevis-
tade bröllopshögtidligheterna vid
hovet i Dresden 1619, blev denna
vistelse vid ett främmande furste-
hov av särskilt stor betydelse för
honom, enär han då kom i beröring
med Schitz. Hedrad med ärebety-
gelser av allehanda slag och allt-
mera erkänd som den tyska musi-
kens främste, förblev han dock allt-
jämt hovet vid Wolfenbättel trogen.
Han avled därstädes den 15 febr.
1621.
Michael Pretorius verksamhet
infaller under den andra kyrkomu-
sikaliska perioden, som ovan be-
tecknats såsom den »nyreformato-
riska», och han sätter på densamma
dess . säregna prägel. Oerhörd är
hans produktion. Tryckningen av
hans verk begynner först år 1605,
då han alltså var 34 år. Från den-
na tid ända till hans död vid 50
års ålder följer det ena verket ome-
delbart efter det andra. Man kan
indela dem i tre grupper.
Den första utgöres av »Muse
Sionie», som utkom under åren
1605—1611 i nio delar. ’ Detta ar-
bete är det jättelikaste koralverk,
som den evangeliska kyrkan någon-
sin frambragt. Det innehåller ton-
sättningar till koralmelodier åtskil-
ligt över 1,000-talet, för varje be-
sättning, som för oss kan synas
upptänklig, med och utan instru-
mental ledsagning, för 2—24 stäm-
mor, från enklast ackordiska ända
till de mest komplicerade polyfona
satser, från de kortaste, uteslutande
av melodilängden bestämda ända
till satser av omfångsrikaste uttänj-
ning, då koralen bearbetas alla ver-
sarna igenom. Rikedomen är omöj-
lig att beskriva. Pretorius uppnår
i dessa polyfona satser en alldeles
underbar klangverkan, när stäm-
morna flätas samman. Han fram-
träder här säkerligen som en av de
största klangkonstnärer i den tyska
musikhistorien.
Den andra gruppen, som utkom
under åren 1611-—1614, omfattar
samtliga icke-lyriska partier i den
evangeliska liturgien: mässor, mag-
nificatsatser, tyska och latinska mo-
tetter, litanior, därjämte också ly-
riska satser. Även dessa komposi-
tioner äro utförda i de mest olik-
artade besättningar. Delvis äro de
hållna i flerkörig stil, ofta med in-
strumental ledsagning; delvis gå de
tillbaka på den fyrstämmiga vokal-
satsen. Därvid äro de ej så kom-
plicerade, som man skulle kunna
tro, trots sin stora verkningsfullhet.
De förbinda det rikaste liv och det
största musikaliska djup med efter
förhållandena ganska enkla medel.
Stycken i svårighetsgrad jämförliga
med de Schitzska psalmerna av år
1619 eller symfoni&e sacre av år
1651 förekomma sällan.
I den tredje och sista gruppen
(1619—21) äro koralbearbetningar-
na åter förhärskande, men här fin-
nas åter sättningar av största bredd
med den mest glänsande besättning
(Polyhymnia Caduceatrix 1619)
samt andra, beräknade på enklare
förhållanden, avsedda för skolun-
dervisningen och bestämda för kör-
övningar (Puericinium 1621). Här
möter oss för första gången general-
basen.
Utom dessa tre grupper förekom-
ma tillfällighetsstycken m. m., samt
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
