Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 i Albert Runbäck
att få fram stämningen över denna
tid av kyrkoåret.
Påsken är glädjens och jublets
tid, och denna feststämning bör
dröja kvar även över de följande
sön- och helgdagarna före Pingst.
Då kan rörverket och korstämmor-
na låta höra av sig, inte minst på
den under denna tid inträffande
2:a Böndagen.
Pingsten är hänryckningens tid,
men Pingstdagens psalm-texter och
-melodier motivera icke några trum-
pet- och basunaljud. Vid första
påseende kan man tycka, att det
inte är mycket av hänryckning i
pingstmelodierna, men så småning-
om upptäcker man deras säregna
poesi och skönhet, som är lika still-
sam som pingstliljornas. Till dessa
psalmer rekommenderas den först-
nämnda, svala och högtidliga koral-
klangen. Följer man den från rent
musikalisk synpunkt sett rätt tvi-
velaktiga seden att vid spelandet av
134 låta Halleluja få starkare re-
gistrering, bör detta ej ske för
bryskt, i vilket fall det endast är av
ondo.
Under den långa trefaldighetsti-
den är en rikare färgprakt omoti-
verad. Undantag utgöra 3:e och
ännu mer 4:e Böndagen. På Doms-
söndagen torde det vara allmän sed
att flitigt använda rörstämmorna.
Om man till labialstämmorna av
16’, 8’ och 4-fots-ton andrager en
trumpet 8’, får man en sträv klang,
med något av strängt allvar över sig,
som ganska väl passar för Doms-
söndagen.
II. Mässmusiken.
Det är musiken i 1923 års Mis-
sale, det här gäller. Här förutsätter
man, att musiken passar till texten
samt åtminstone någorlunda till
kyrkoåret. Vid registreringen får
man bl. a. taga hänsyn till de olika
momentens ställning och betydelse i
ritualen samt musikens olika karak-
tär. Här möter oss tyvärr en alltför
brokig färgkarta, och det är svårt
att få fram någon enhetlighet ur
detta virrvarr. Här kunna vi ur-
skilja både Heffnerkoraler och ryt-
miska koraler, enstämmig grego-
riansk sång med orgelackompanje-
mang, gregorianska melodier, arr.
för blandad kör, samt nykompone-
rad musik, mer eller mindre »>gre-
gorianskt» stiliserad. Man skulle
kunna beklaga, att koralboksnämn-
den, som utgivit denna upplaga,
var eller ansåg sig vara så bunden
av 1897 års mässmusik, detta för
sin tid så förtjänstfulla arbete, som
vi i många avseenden högt värdera,
men vars brister vi icke kunna
blunda för. Detta att så fort det
gällde församlingssång, skulle de
gamla melodierna stuvas in i våra
moderna taktarter (jämför prästens
och församlingens sång i f-moll-sa-
lutationen) och erhålla »rytm», som
stundom blev ganska osångbar, rent
av karrikatyrartad (Halleluja i jul-
tidens och passionstidens Benedica-
mus), mot detta och mycket annat
kunna vi numera ej undgå att ställa
oss kritiska. Med tacksamhet må
erkännas, att koralboks-nämnden
på goda grunder övergav »svarta
mässbokens» misslyckade uppteck-
ning av »Agnus Dei Dominicale»>.
Men det finns många andra fall, där
man skulle önskat lite revision. Och
inledningsantifonierna! I vilken pa-
ragraf står det skrivet, att dessa
skola avslutas av det bajerska Glo-
ria Patri? Detta har stundom an-
bringats så, att man skulle vilja
hålla för öronen, då det utföres.
Efter dessa modulationer få vi un-
dersöka, hur mässmusiken skall ac-
kompanjeras.
Först liturgens sång. Med tanke
på det ofta betydliga avståndet mel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
