Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Orgelns användning vid gudstjänsten
lan altaret och orgeln och den här-
av förorsakade slitningen, skulle
man önska, att liturgen icke ackom-
panjerades. Både avståndet och ac-
kompanjemanget tyckas emellertid
vara något nödvändigt ont, och för
att liturg och församling skola få
den uppfattningen, att organisten
följer med, bör han nog laga, att
han är en liten aning före.
I gamla orglar är det ofta svårt
att få någon lämplig registrering till
altarsången. Finnes Fugara 8’, är
den självskriven, ensam eller till-
sammans med Gedakt 8’. I nyare
orglar finns det flera möjligheter.
Här anses Salicionalen vara tämli-
gen självskriven. Är den mycket
trångt mensurerad, blir den emel-
lertid för mycket smekande och för
lite bärig. Om Flåte Harmonique
8’ är svagt intonerad, kan den och
Salicionalen tillsammans bli en
lämplig klang. I stället för Flåte
Harm. kan Rörflöjten andragas. En
annan lämplig registrering är Rör-
flöjt 8’ samt en 4-fots-flöjt (Flåte
Oktaviante eller Spetsflöjt). Sådana
stämmor som Gamba och Violin
böra ej användas, ännu mindre Voix
Celeste. Pedalen bör undvikas.
De svaga klanger, som här före-
slagits till liturgens sång, torde även
kunna användas vid ackompanje-
mang av körens gregorianska sång
vid matutin, vesper och completo-
rium. Vid dessa gudstjänster kan
orgeln emellertid mycket väl und-
varas.
Beträffande registrering till för-
samlingens partier i mässmusiken
kan som allmän regel sägas, att den
skall vara svagare och mindre mas-
siv än koralernas, dels på grund av
musikens karaktär, dels emedan för-
samlingens hörbara deltagande i
dessa stycken icke är så allmänt.
Detta torde icke minst gälla de
inledande växelsångerna. Dessa, så-
95
väl som de övriga styckena, kunna
dock ge anledning till många skift-
ningar i klangfärgen. Jag vill blott
som ett ex. påpeka skillnaden mel-
lan Otto Olssons och John Moréns
antifonier. De förra, som utmärkas
av enkelhet och frånvaro av alla
onödiga utsmyckningar, leda tanken
hän till våra psalmmelodier och
kunna lämpligen registreras på sam-
ma sätt som dessa. Moréns äro där-
emot mera arkaiserande, stundom
rikt försedda med melismer. Här
fordras en svagare, mera ålderdom-
lig och mystisk orgelton. Borduna
16’ blir här för klumpig.
Denna värdefulla stämma bör
även undvikas i Kyrie. Detta spelas
för övrigt svagt och »violett»>.
Till Laudamus andragas några
starkare och ljusare 8’ och 4-fots-
stämmor. N:r 25 kan spelas med
fullt labialverk. — Kunna vi hoppas
på att få vårt nuvarande svaga och
bristfälliga Laudamus ersatt med ett
bättre? Detta är ett sorgligt och
varnande exempel på, hur det kan
gå, när man först fastställer texten
och därefter ger en kommitté i upp-
drag att anskaffa musik antingen
genom att skarva ihop gammal eller
komponera ny. (Se företalet till Sv.
Mässan!). Bleve det gamla Lauda-
mus lyckligt restaurerat, vore vi
tacksamma för att även få sjunga
det under hela »tredje serien». Vi ha
ändock mer än tillräcklig använd-
ning för Gloria-versen 24: 1. — Med
tanke på att man ej bör spela fest-
ligare i vardagslag än på högtidsda-
gar, skulle man kunna framkasta
den åsikten, att 24: 1 ej bör spelas
starkare än Laudamus. Emellertid
torde det vara allmän sed att, utom
under passionstiden, spela denna
vers med kraftig, färgrik registre-
ring, och det bör nog inte klandras,
att man på detta sätt försöker få lite
mera glädje i den något utslitna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
