Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De liturgiska färgerna 121
märkande liturgisk utprägling. Man
må därför med tacksamhet anteck-
na 1926 års Handboksförslags för-
sök att i någon mån rätta detta
missförhållande genom att föreskri-
va Laudamus i stället för sv. ps. 24:
1 på samtliga söndagar under tiden
påsk—pingst. Vill man i alla fall
vidhålla bruket äv vitt under sön-
dagarne påsk—pingst såsom ett skäl
för dess bruk även under epifanias-
söndagarne, . så synes det mig up-
penbart bättre ått stryka den vita
färgen ’ på båda ställena än bibe-
hålla den på båda. Det är dock
för mycket av det goda, om den
speciella festfärgen skulle användas
c:a 20 gånger av 60 (d. v. s. på en
tredjedel av årets samtliga sön- och
helgdagar).
För att å Hel. Tref:s dag utbyta
den vita färgen mot den gröna sy-
nes icke heller något bärande skäl
kunna anföras. Författarens re-
sonnement verkar minst av allt
övertygande. Däremot måste man
ge honom rätt i att vår evangelie-
boks överskrift till denna dag är i
hög grad misslyckad. Det synes
mig önskvärt att göra allt, som: gö-
ras kan, för att förläna denna dag
en så festlig prägel som möjligt.
Episteln låter oss ana det outgrund-
liga djupet av den dagens firnings-
ämne. Inför detta synes mig den
vita färgen vara vida bättre på sin
plats än någon annan. Det är dock
den trefalt Helige, som hyllas, och
vitt är ju helighetens färg.
Beträffande Johannes Döparens
dag åter synes det mig tämligen Jlik-
giltigt, om: man väljer vitt eller rött.
För båda färgerna kunna anföras
starka skäl.
Mot författarens val av färg för
domsöndagen måste jag däremot
inlägga en så mycket bestämdare
gensaga. En kristen församling har
"icke ’ anledning att se på domens
dag såsom en sorgedag. Däremot
har den så mycket större skäl att gå
den dagen till mötes i allvarlig bot-
stämning. Då bör ock kyrkan den
dagen kläda sig i botens färg: vio-
lett.
Böndagarne bilda ett särskilt ka-
pitel. Fråga torde vara, om de icke
helt och hållet borde omläggas.
(Till denna fråga hoppas tidskrif-
ten att framdeles få återkomma),
Som de nu stå i vårt kyrkoår, är
det emellertid tvivelaktigt, om för-
fattaren överallt träffat det rätta,
då han valt färger för dem. Att
botdagen bör ha botens färg, violett
och icke svart, som författaren me-
nar, synes mig genast klart. Svå-
rare ställer sig frågan beträffande
reformationsdagen. På vilka grun-
der författaren för den dagen före-
slagit den röda färgen, nämner han
icke. Mig förefaller den violetta
färgen — botens färg — även här
vara den mest passande. Om vårt
folk ägnar en dag av året åt att
rannsaka sig själv med hänsyn till
huru vi förvaltat och använt refor-
mationens gåva, så tyckes det mig,
att denna rannsakan måste vara
mer än lovligt ytlig, om densamma
icke framkallar känslan av behovet
av bättring härutinnan. Endast så-
som en botdag synes mig överhu-
vud en dylik rättrogenhetens fest
kunna försvaras inom ett kristet
kyrkosamfund. Hur den än annars
firas, lär den icke kunna undgå att
få något fariseiskt över sig: jag tac-
kar dig, Gud, att jag icke är som
andra människor.
Att åter ge missionsdagen den
röda färgen — Andens färg — tyc-
kes vara ganska naturligt. Likaså
att för tacksägelsedagen föreskriva
den vita.
På en enda punkt skulle jag vilja
föreslå en »förbättring» av den ro-
merska färgkanon med hänsyn till
förhållandena inom vår kyrka, ehu-
ru jag är fullt medveten om risken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
