- Project Runeberg -  Tidskrift för Kyrkomusik och Svenskt Gudstjänstliv / 1928 /
142

(1926-1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142

spelad. Men därjämte kan man
sannolikt vänta en målmedveten
aktion från kyrkans sida för att

Kyrkomusiker

vinna ökad självständighet, särskilt
rätt att själv bestämma om sina
rent interna angelägenheter.

Insänt.

Något om psalmvalet vid högmässan.

Det klagas i vår tid mycket över
den klena församlingssången i våra
kyrkor, och många mer eller mind-
re sannolika orsaker härtill fram-
dragas. Men en sak, som torde
spela en viss roll härvidlag, talar
man icke mycket om: prästernas
ofta ovederhäftiga och nyckfulla
psalmval.

I en församling tjänstgör i en
följd av år en prästman, som väljer
psalmer efter sitt sinne med flitigt
användande av sina »älsklingspsal-
mer». Sedan kommer en annan
med kanske helt ny repertoar. När
församlingen äntligen fattat den nya
galoppen, blir det ombyte igen
o. s. v. Eller vi tänka på en för-
samling, där flera präster tjänstgö-
ra. Dessa ha kanske var sin »färg»,
välja psalmer därefter och vilja gär-
na hävda sin egenart och originali-
tet. Det är icke ringa krav, som på
så sätt ställas på kyrkfolkets sång-
förmåga. Församlingen skall vil-
ken söndag som helst kunna sjunga
nära nog vilken som helst av 673
psalmer. Förbistringen är stor.
Man kan beräkna att på juldags-
morgonen få sjunga ps. 55, men se-
dan vet man icke mycket mer.

Detta har säkerligen varit till
skada för församlingssången och
är ett allvarsamt hinder för arbetet
med dennas förnyelse. En kyrko-
kör repeterar för att sjunga på en
större högtidsdag och får bl. a. ta
igenom en del psalmer, som då kun-
na tänkas förekomma. Men på
psalmsedeln kommer i sinom tid
något helt annat, som man inte be-

rett sig på. Sådant framkallar olust
och oföretagsamhet hos både ledare
och kör. Men nu hör jag invänd-
ningen: »Det är församlingen, som
skall sjunga i kyrkan, och inte kö-
ren». Ja, den visan ha vi hört förr,
och den kommer säkert aldrig att
tystna, även om församlingssången
för länge sedan förstummats. Man
bör emellertid ej vara för sträng
mot kantorn, om han föredrager att
ha en koralkör vid sin sida fram-
för att få utföra psalmerna som s0o-
losång eller vid indisposition som
orgelsolo.

Men vi lämna kören. Många av
kyrkomusikerna äro även lärare,
Det kan hända, att den, som har en
sådan förenad syssla, kommer på
idén att taga en eller flera skolklas-
ser med till kyrkan. Han önskar
naturligtvis, att barnen skola kun-
na deltaga i psalmsången, inte nöd-
vändigtvis som kör utan kanske
som »församling», alltså placerad
nere i kyrkan. Han gör en förfrå-
gan hos vederbörande om psalmer-
na till den stundande helgdagen,
men får till svar: >»Dem kan jag ej
lämna förrän på lördag kväll, då
jag skrivit min predikan». — Som-
liga kantorer undervisa konfirman-
der i kyrkosång. Var och en torde
inse, hur nyttigt och värdefullt det
skulle vara, om under dessa sång-
övningar en liten stund ägnades åt
den följande söndagens introitus
och gradual.

Man skulle kunna säga, att det
vore bättre, om vi kyrkomusiker
valde psalmerna, vi som skola leda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:54:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tksg/1928/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free