Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 Ett genmäle
sikkulturen . . » ete. Om hr. N. sedan
anser, att kyrkomusikens uppgift i första
hand icke är »att höja musikkulturen
utan att i sin mån hjälpa fram människor
till levande Gud», så har detta icke med
mitt uttalande att göra, eftersom det var
fråga om den allmänna musikkulturen.
Hr. N:s resonemang i fortsättningen är
— med all respekt för min kritikers upp-
riktiga vilja att förstå och hans välme-
ning — varken Jogiskt klart eller i sak
välgrundat. Om å ena sidan den ren-
odlade kyrkomusiken ofta saknar inner-
lighet, å den andra somliga andliga sånger
icke sällan bli banala, ja, enligt hr. N:s
egna ord bli så fria, att de upphöra att
vara andliga, så förstår jag icke, varför
herr N. vänder sig mot mig, då jag kland-
rar just dessa alltför fria andliga sånger.
Vill hr. N. påstå, att de frikyrkliga sam-
fundens koralböcker äro fria från dylika
alster? Mitt påstående var och är, att
de äro tillfinnandes där i så hög grad, att
de utgöra ett allvarligt hot mot den mu-
sikaliska kulturen i Sverige. Varför jag
finner detta hot större än från jazzmu-
siken, är inte min skyldighet att besvara
just nu i detta svar på hr. N:s kritik.
Skälen äro en hel del, vilkas klargörande
fordrar utrymme och för vars förståelse
krävas något kunskaper i musikhistoria.
Författarens ord om det »kyrkomu-
sikaliska högmodet» känner jag mig icke
uppfordrad att besvara. Jag fruktar, att
hr. N. icke ändå — trots en god vilja —
riktigt satt sig in i de problem, som sam-
manhöra med en kyrkomusikalisk renäs-
sans. Skulle jag våga uttala något i detta
sammanhang, så ville jag gärna påpeka,
att det är just de frikyrkliga samfunden,
som ratat den Lutherska koralen och bi-
dragit till att i landet införa en massa
musikaliskt mindervärdiga, jolmiga (ang-
likanska) melodier, som icke passa vårt
kynne utan genom denna import påtru-
gats vår musikkultur först under de se-
nare årtiondena. Varest under sådana
omständigheter det »kyrkomusikaliska
högmodet» sitter, borde även hr. N. vara
på det klara med. Vill hr. N. påstå, att
och ett svar
de frikyrkliga församlingarnas sångböc-
ker tillkommit »under andliga vårtider»,
att de äro utflöden av »Guds Ande», att
»denna sång var skön, emedan den bröt
fram spontant och levande som en den
frigjorda själens jublande segersång», så
må det vara hans ensak. Onekligen är
beskrivningen vacker, men huru förhåller
den sig till verkligheten? Och tillåt mig
en fråga, hr. Nyvall! Varav kommer det
sig, att vi alla (inklusive herr Nyval)
böra känna en sådan pietet inför den fri-
kyrkliga församlingssången, under det att
dessa samfund själva så pietetslöst beha-
gat avskära den kyrkomusikaliska tradi-
tion, vilken bygger på nära två årtusen-
dens arbete, ideal och religiösa känslo-
värld?
Citat nr. 2 (jfr. ovan): Jag kan inte
tro, att hr. N. står alldeles så oförstå-
ende, som hans ord ge vid handen, för
vilka kyrkliga riktningar, jag med detta
citat avser. Frälsningsarméns taktik att
göra s. k. kontrafakter, d. v. s. sätta en
slags religiös text till dagsslagdängor, är
väl inte okänd. Måste man verkligen
namnge några »körer», d. v. s. sånger
med refräng, för att inte hr. N. skall be-
skylla mig för »överdrivet uttryckssätt».
Jag slutar som hr. N.: »Hela denna
fråga är ju f. ö. ett verkligt problem .. .»,
ja, just därför måste vi försöka att se
på saken i stort och objektivt skärskåda,
vad som är musikaliskt mindrevärdigt.
Jag ber hr. N. vara vänlig att genomläsa
min art. »Kyrkomusikaliska begreppsbe-
stämningar» i denna tidskrifts februari-
rummer (1928), vari jag sökt klargöra,
vad som skiljer andlig musik från litur-
gisk. Vad som vidare skiljer en god me-
lodi från en dålig, det kan jag icke lära
hr. N.; därvidlag måste uppfostran och
sund musikalisk smak vara avgörande.
För det intresse, hr. N. visat denna
fråga, tackar jag honom.
Uppsala d. 22. 8. 1928.
Carl Allan Moberg,
Fil. d:r, docent i musikhistoria med musikteori
vid Uppsala universitet.
III.
Musikdirektör Nyvall har i sitt gen-
mäle begärt ett redaktionellt uttalande i
denna fråga. I huvudfrågan om värde-
ringen av de andliga sångerna, kunna vi
kortast göra det genom att hänvisa till
de artiklar i detta ämne, av kyrkoherde
F. M. Allard, som införts i årgång 1926
sid. 49 ff. och 85 ff. samt i årgång 1927
sid. 97 ff. Med fullt instämmande cite-
rar jag ur den första uppsatsen följande
(sid. 56): »Får kristendomens höga idé-
innehåll en bristfällig form i textavfatt-
ning eller melodi, måste denna form förr
eller senare giva vika för bättre utform-
"irgar. Det höga idéinnehållet fördrager
ej det mindervärdiga, även om det under-
stundom kan nedlåta sig därtill. Lika-
som Guds Son blott en tid vandrade här
nere i förnedringsgestalt men i denna ge-
stalt ej mer skall uppenbara sig, så kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
