- Project Runeberg -  Tidskrift för Kyrkomusik och Svenskt Gudstjänstliv / 1928 /
179

(1926-1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den polyfona tonsatsen i Kyrkans gudstjänst 179

falska fyllnadsstämmor, m. a. 0.
stämmor, som förlorat sin egentliga
karaktär och därför blott duga till
ackordfyllnad.

I sin enkla byggnad verkar dock
kyrkovisan onekligen skön. Melo-

dien är som en vacker klängväxt,
som slingrar sig utefter en pelarrad.
De enkla ackorden följa efter var-
andra som pelarna i raden och bilda
tillsammans med melodirankan ett
harmoniskt sammanhängande helt.

I.

En väsentligen annan bild fram-
träder för oss, när vi tänka på det
andra slaget av den kyrkliga poly-
fonien, den s. k. motetten. Här
framträder individualiteten hos var-
je stämma, vilket föranleder, att
cantus firmus, som »anger tonen>,
får en annan prägel i tonsamman-
hanget. En allt för långt driven in-
dividualitet skulle kunna bryta so-
cialiteten stämmorna emellan. En
socialitet finnes här, men ej av sam-
ma enahanda, mera grova beskaf-
fenhet som i menighetssången. Det
sociala draget är av mycket finare
och ömtåligare art. Den enskilda
stämman måste ha en viss hänsyn
till de övriga, även när cantus fir-
mus i densamma framträder. Den
för visserligen då ordet, understödd
eller motsagd av de andra, men den
bör ock veta att underordna sig, när
den talat ut. Motettsatsen liknar
därför en diskussion, där stämmor-
na s. a. s. underhålla sig i samtal
med varandra som självständiga
personer, den ena gör sin avvikande
mening gällande eller instämmer
med och understödjer de andra, och
när en stämma intet har att säga, är
den tyst och hör på de andras samtal
eller som vi säga — pauserar. Det
hela verkar som en spirituell konver-
sation, där de deltagande efter avvi-
kelser alltid återkomma till ämnet.
Alltjämt går detta som en röd tråd
genom hela samtalet, trots oförmo-
dade och pikanta infall eller allvar-
samma och vemodiga inslag. Allt
verkar enhetligt, och man känner,
att man ej varit förgäves tillsam-
mans, utan samtalet har också lett

till resultat. Dissonansernas upplös-
ning i konsonerande ackord här och
var inne i tonsatsen bilda vilopunk-
ter i diskussionen, och slutackorden,
de sista kanske ritarderade, fram-
hålla den vunna enighetens vikt och
betydelse. Klubban faller, och ’be-
slutet är stadfäst i sista ackordet
med sin bredd, kanske med sin fer-
mat. En episod i livet har flytt
över till minnenas bleknande värld.
Det sagda låter oss förstå, att den
tonvävnad, som denna »de fås»
sång åstadkommer, är något finare
och sprödare, än vad den klumpiga
massan i menighetssången förmår
åstadkomma. Körsången, som ej
är var mans, kräver kultur. Här
framstår en högre social enhet i den
brokiga mångfalden. Här kräves
hänsyn till de övriga medverkande
av intimaste och känsligaste art, för

"att sammanhanget ej skall brista,

men på samma gång råder det dock
frihet och självhävdelse mellan de
samspelande. Här uppenbarar sig
måhända allraförst : motivet i sin
enkla gestaltning för att därefter
uppveckla hela problemvidden med
invändningar av olika slag, varvid
diskussionen böljar av och an, skäl
vägas för och emot. Här skys inga
konsekvenser för att mödosamt strä-
va fram mot den fulla sanningen.
Här finnes intet tankedjup, som man
ej ger sig ned uti. Därför uppenba-
rar sig stundom i detta konstmässi-
ga något riktigt revolutionärt, som
man eljest ofta i sina spekulationer
är inne på, då man logiskt förfar
från slutledning till slutledning. Till
sist hamnar man måhända in ab-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:54:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tksg/1928/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free