Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
Under intrycken av en ensidig in-
formering från högkyrkligt håll har man
på olika håll här i Sverige betecknat
denna utgång som en seger för inkom-
petensen och kyrkofientligheten. Det
var dissenters och andra utanför kyrkan
stående personer, som «fällde utslaget.
Jag vill inte bestrida, att det ligger nå-
gonting riktigt i detta. Det biskopliga
revisionsförslaget vittnade om överlägsen
klokhet och vidsynthet, och när det fäll-
des, så skedde detta förvisso med hjälp
av rösterna från Wales, Irland och
Skottland. Men man får inte därav
sluta, att revisionsförslagets vänner en-
samma =: representerade sakkunskapen,
kyrkligheten och fromheten, medan op-
positionen företrädde vänsterpolitik, in-
differentism och antikyrklighet. Man
kunde kanske snarare känna sig fres-
tad’ att förenkla problemet till en kamp
mellan en ur rätt blandade motiv fram-
sprungen <:höganglikansk kompromiss-
politik och en protestantisk principfast-
het, vars omedgörlighet bottnade i
samma suveränt bjudande religiösa im-
perativ, som Luthers kärva: »Här står
Jag och kan icke annat». I själva verket
genombrötos emellertid alla sedvanliga
partilinjer — såväl politiska som kyrk-
liga och religiösa. Närmast var det väl
fråga om en motsättning mellan tvenne
fromhetstyper, av vilka den ena
har mera sinne för kyrka och ämbete,
för gudstjänstens skönhet och den dju-
pa mystiken i altarets sakrament, den
andra mera för betydelsen av ordets
predikan och den enskilde individens
avgörelse för Kristus.
Den sistnämnda riktningens repre-
sentanter, arvtagarna till den gamla
»>evangelikalismenm>, utgjorde kärnan i
Evangeliska alliansen och engelska kyrkohandboken
oppositionen. För dem betydde den hög-
kyrkliga riktningens handboksförslag ett
allvarligt hot mot reformationens prin-
ciper. Skulle engelska folket i stort
släppa sin gamla förankring i protestan-
tismen — det var den allvarliga fråga,
som «förslaget hos dem frammanade.
Gärna ville man respektera anglikanska
kyrkans inre autonomi. Frikyrkorna
ställde sig i det längsta avvaktande. Men
så visst som »Church of England» var
den av staten legaliserade och privile-
gierade nationalkyrkan, så voro även
utomstående protestanter »djupt intres-
serade av den öppet framträdande ro-
merska reaktionen inom den kyrkan>.
Citatet är hämtat ur en resolution, som
antogs den 1 juni 1927 vid ett av Evan-
geliska alliansen i Albert Hall i London
anordnat protestmöte mot bönboksrevi-
sionen. Ordföramde vid mötet var en av
den brittiska alliansorganisationens vice-
presidenter, inrikesministern sir Wil-
liam Joynson-Hicks, den protestantiska
oppositionens främste ledare, som under
hela striden kraftigt understöddes av
Alliansens vitale generalsekreterare, Mr
Martyn Gooch. Båda äro medlemmar av
»Church of England»; ingendera kan
med fog stämplas som någon kyrko-
fiende. När Evangeliska alliansen under
deras ledning organiserade motståndet
mot handboksrevisionen och blev det
förnämsta språkröret för den evangeli-
kala opinionen, så voro de religiösa mo-
tiven otvivelaktigt de avgörande. Det
var den fäderneärvda protestantiska
trosåskådningen man ville försvara, och
man gick till strids i den förvissningen,
att utgången skulle bli av avgörande
betydelse för protestantismens ställning
i hela världen.
Kyrkomusikdagar i Helsingfors.
.ETT STARKT intryck av det kraf-
tigt pulserande och framväxande intresse
för kyrkomusik, som otvivelaktigt före-
finnes inom Finlands kyrka, både i den
finsktalande och den svensktalande, ge
de av Finlands svenska Kantor- och
Organistförening anordnade kyrkomusik-
dagarna i Helsingfors den 13—15 sist-
lidna november. Ett halvt hundratal
av kyrkomusikens utövare hade mött
upp, vilket i betraktande av de relativt
få. församlingarna i det svenska stiftet
måste betraktas som god anslutning. Re-
presentanter hade inträffat såväl från
Nyland som från Österbotten och Åland.
Däremot var det svenska prästerskapet
icke så talrikt företrätt. Den unga kan-
tor- och organistföreningen, som med
dessa kyrkomusikdagar framträtt inför
offentligheten, torde ha all anledning
att glädja sig över den anslutning de
vunno och den i stort sett goda press
de fått.
Deltagarna hälsades av direktör Elis
Mårtensson, Helsingfors, varefter orga-
nist J. Sundberg gav en orientering av
strävandena och arbetsuppgifterna på
det kyrkomusikaliska området. Beträf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
