Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gregorianska sången i den romerska kyrkan.
(En historisk återblick.)
JUGOFEM ÅR hava förflutit efter den liturgiskt-musikaliska
T restauration inom den katolska kyrkan, som knyter sig till Pius
X:s pontifikat och, med de modifikationer tidsomständigheterna själva
framtvungit, återinfört den under senmedeltiden använda, oreformerade
gregorianska sången. Påvens berömda Motu proprio angående liturgisk
och överhuvud kyrklig musik är nämligen daterat den 22 nov. 1903,
och ett annat, vari den vatikanska redaktionskommittén tillsattes, den
25 april året därpå. Betydelsen av den påvliga skrivelsen är i själva
verket avgörande, icke enbart för den katolska kyrkans rituella musik
under oöverskådlig tid framåt, utan även för europeisk kyrklig ton-
konsts gestaltning i vårt århundrade. För att förstå detta, torde en
kortfattad historik vara nödvändig över de katolska liturgiskt-musi-
kåliska strävandena från motreformationens dagar till vår tid, därnäst
ett ingående på den påvliga skrivelsens allmänna synpunkter och slut-
ligen en blick på den nutida komponistgeneration, som i mer eller
mindre hög grad ställt sin konst till den kristna gudstjänstens för-
fogande. En särskild artikel skall ägnas vardera av dessa synpunkter.
Den reaktion, som vid mitten av 1500-talet uppstått gent emot de
kyrkliga reformatorernas, framförallt Luthers, verksamhet och fått
namnet motreformationen, kom också att efterhand innefatta en
revision av de liturgiska böckerna. 1 enlighet med den för Trient-
konciliet uppställda normen: ett återställande och befästande av gam-
mal kyrklig tradition i tro och handling, ett återvändande till de första
kristna århundradenas allvar och gripande enkelhet, hade en påvlig
kommission redan under kardinal Sirleto försökt redigera en upplaga
av breviariet »ad pristinum morem et institutum», som efter jämförelse
mellan flera gamla breviarier utkom år 1568 med påvens approbation;
det följdes två år senare av missalet, som t. v. bildade avslutningen på
de igångsatta liturgisträvandena. Bådadera kommo ut under Pius
V:s pontifikat och avsågo endast att tillmötesgå Trient-konciliets all-
männa önskemål om anslutning till traditionen men voro ingalunda
resultatet av någon kyrkomusikalisk reform från påvens sida, som
man menat. Om någon förändring av melodierna var heller icke tal.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
