Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gregorianska sången i den romerska kyrkan 31
ligtvis icke kommit. — Åter en gång skulle emellertid den segslitna
frågan bringas upp till diskussion, även denna gång av en typografiskt
och ekonomiskt smart man, Raimondi, som 1607 förvärvat sig den
ovannämnde Parasolis nyttjanderätt till den ominösa uppfinningen
»tryck med stora bokstäver och stora nottyper». Åtskilliga förbätt-
ringar, utförda av den nye patentinnehavaren, gjorde detta tryckför-
farande ganska lyckat och Raimondi räknade nu, ej alldeles utan skäl,
med att beveka påven, Paul V, till en reform, varigenom tryckaren
skulle bli i stånd att förtjäna hundratusentals, att ej säga millioner,
scudi. Han såg ut att lyckas bra i sina förehavanden, han erhöll 15
års förlängning av patenträttigheterna samt fick t. o. m. till stånd en
sexmannakommitté av berömda musiker (Bernardo Nanini, Mancini,
Giovanelli, Soriano, Feline och Anerio), varav två utvaldes att full-
borda arbetet (Soriano och Anerio). Duumviratet fick i uppdrag att
genomse de hittills brukliga sångböckerna samt revidera dem, och »om
det är nödvändigt, förbättra och tillfoga eller bortta det, som synes dem
motsvara deras konsts fordringar». Redan i början av 1612 var arbetet
fullbordat, Raimondi syntes alltjämt kunna glädja sig åt framgång,
påven skulle skriva en bulla, vartill Raimondi hade djärvts göra upp
förslag, och enligt denna skulle den katolska världen förpliktigas att
köpa endast Raimondis upplagor. Just då den energiske boktryckaren
stod inför förverkligandet av förhoppningar, som han hyst i flera år-
tionden, bortrycktes han av döden 1614 under övervakandet av tryck-
ningen. Den påvliga rekommendationsskrivelsen hade efter införande
1 några exemplar återtagits, ja man kunde säga, att Vatikanen t. o. m.
givit företaget sitt misstroendevotum i och med utgivande samma år,
1614, av ett Rituale Romanum, vars melodier högst betydligt avveko
från dem i Raimondis graduale.
Gradualet, som utkom åren 1614—1615 från Medicéernas tryckeri i
Rom och på grund därav kallats »Editio Medicaea», hade sålunda till-
kommit på föranstaltande av en penninghungrig boktryckare, utrustad
med diplomatisk smidighet och en sällspord energi. Medicaeagradualet
hade varit ett privat företag, som aldrig erhållit påvlig approbation och
fått nöja sig med ett enkelt >»cum permissu Superiorum» på titelbladet
I st. f. de maktord, Raimondi i sin förmätenhet hoppats på. I likhet
med Palestrina-Zoilo-revisionen bestod den nu i tryck fixerade uti
ett anpassande av den gregorianska koralen efter då för tiden giltiga
musikaliska konstuppfattningar, däremot icke i ett försök till historisk
restauration. Få tidsåldrar torde i själva verket hava varit så föga
ägnade som just 1600-talet för en historiskt grundad revidering av den
liturgiska musiken i enlighet med Tridentinska mötets vackra program.
Den dramatiskt inriktade monodiska musikstilen hade vunnit sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
