Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 Den gregorianska sången i den romerska kyrkan
skönaste framgångar i Monteverdis lidelsefulla operaverk, nya instru-
mental- och vokalformer tävlade om tonsättarnas, musikernas och
dilettanternas intresse. Den som vet med vilken rent av vanvettig iver
det italienska folket gav sig hän åt operan, ger säkerligen Molitor rätt,
då han skriver: »Sig själv en gåta, erbjöd denna tid blott halva och
motsägande ideal för en koralreform. På vem skulle reformatorerna
lyssna? vem skulle de följa? och framför allt: vari skulle man ackom-
modera sig efter denna oroliga tidens ande, eller rättare: denna tidens
andar?»
Det kan synas onödigt att orda så mycket om Medicaea av 1614,
eftersom den aldrig blev officiellt erkänd och sålunda skadan icke
kunnat bliva stor. I själva verket var den ytterst föga och sporadiskt
spridd, någon lukrativ affär blev företaget knappast och den skulle
alltså förtjäna föga mera intresse än Graduale Junta m. fl. tryck från
denna tid. Men Medicaea skulle under 1800-talet spela en högst ödes-
diger roll. — Det genom romantiken växande intresset för historisk
forskning hade på ett glädjande sätt också tagit sig an liturgi och
kyrklig musik. Studiet därav hade underlättats genom storartade ur-
kundpublikationer, Scriptores ecclesiastici de musica sacra potissimum,
utgivna av furstabboten i St. Blasien i Schwarzwald, Martin Gerbert,
fortsatta av flamländaren Coussemakers Scriptorum de musica medii
aevi nova series. Den schweiziske benediktinern Anselm Schubiger
och den tyske folkskoleinspektören Raymund Schlecht började vid
denna tid sina värdefulla koralforskningar. Den allmänna önskan var
en kyrkomusikalisk revision, som borde anknyta till den märkligt en-
hetliga tradition, man funnit i gamla handskrifter, gent emot den baby-
loniska förbistringen i alla de otaliga koraltrycken alltifrån 1500-talets
början. På enstaka håll i Frankrike och Tyskland sökte man praktiskt
tillgodogöra sig den utsökta tradition, som kom till synes i handskrifter
i Chambrai, Reims och Trier. — Med ens förändrade sig emellertid
situationen, i det att ritkongregationen år 1868 gav approbation åt en
ny koralutgåva, som återgick på det olyckliga medicéiska gradualet och
till redaktör hade den påvlige prelaten, monsignore Franz Xaver Haberl
(1840—1910). Denne hade efter studier i Rom och som organist ut-
bildat sig till en gedigen kännare av 1500-talets polyfoni, främst Pale-
strinas verk, varav han efter 1879 ombesörjde större delen av en kritisk
samlingsupplaga, som börjat 1862 och avslutades vid 300-årsjubiléet
av mästarens död (1894). Utan närmare studier hade Haberl kommit
till det beklagansvärda resultatet, att Editio Medicaea av 1614—15
var en vederbörligen autoriserad upplaga, redigerad av Palestrina, och
därför lämplig som grundval för en reform, genom vilken man skulle
befrias från det inom kyrkan härskande koralfördärvet. Den nya upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
