Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 Den gregorianska sången i den romerska kyrkan
Det var i denna situation, som påven Pius X utsände sitt Motu pro-
prio och bragte hela frågan in på andra, sunda banor. Kurian vägrade
Regensburgerböckerna sin sanktion och anbefallde utgivandet av en
ny, på opartiska, strängt vetenskapliga studier fotad koraledition, till
vilket ändamål en koralkommission utnämndes, som skulle följa de av
påven i Motu proprio 1903 angivna riktlinjerna. Kyrialet öppnade
1905 raden av böcker i den nya redaktionen, följt av gradualet, 1908,
och antiphonarium pro diurnis horis 1912, vilka genom ett flertal
dekret från S. R. C. förklarades som obligatoriska för hela den katolska
kristenheten. Så tillkom Editio Vaticana.
Men detta verk hade skett långtifrån smärtfritt. Den påvliga kom-
missionen, vari benediktinerna i Solesmes representerades av Dom
Pothier, splittrades snart i olika läger, varvid Solesmespartiet företrädde
den arkaistiska synpunkten, att äldsta anträffbara läsart skulle vara
avgörande för reformupplagans avfattning. Man önskade sålunda, för
att taga ett exempel, återställa tritonushårdheter (intervallet f—h eller
b—e), och återinföra den arkaiska recitationstonen h (i 8. och 3.
kyrkotonen), ting som varit alldeles ur bruk under hela senare medel-
tiden och vilkas avskaffande tydligen sammanhängt med någon
musikalisk naturlag, vars verkliga natur vi icke känna. Företrädarna
för denna arkeologiska riktning råkade f. ö. in i en filologisk åter-
vändsgränd, då snart ojäviga forskningsbevis kunde framläggas för den
åsikten, att den gregorianska sången före det Guidonska notlinje-
systemets införande nyttjat fjärdedelstoner och odiastematiska tonsteg,
vilka väl också borde bibehållas, om det »arkeologiska» partiet skulle
taga konsekvenserna av sitt arkaiska program, men svårligen skulle
praktiskt kunna utföras ens av de skickligaste sångare. Det oaktat
fortsatte de att hårdnackat vidhålla sin mening, som numera för dem
blivit en prestigefråga. Det måste sålunda sluta med en katastrof för
Solesmes-benediktinerna. I ett brev av den 24 juni 1905 blev redak-
tionsarbetet dem fråntaget. Man kan inte annat än beklaga det öde,
som Övergick de om koralforskningen så högt förtjänta Solesmes-
munkarna, vilka i sin halsstarriga iver att åt sin egen orden rädda äran
att ha varit normgivande för hela den kommande gregorianska sång-
praxis, velat sätta sin ordens intresse framom hela kyrkans. Det allra
mest beklagansvärda och egendomliga är dock den fanatiska och från-
stötande propaganda, som det »arkeologiska» partiet igångsatte gent
emot den pianska upplagan och som kulminerade i hotet om en »kon-
kurrensupplaga», något som dessbättre icke hittills förverkligats.
Editio Vaticanas utgångspunkt var en musikaliskt bildad påves kloka
och vidsynta ord. Därav kommer sig denna reformerade koralutgåvas
inre värde och dess segertåg genom världen. Pius X:s Motu proprio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
