Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkomötet i Örebro 1529.
YARE FORSKNINGAR ha på ett genomgripande sätt reviderat
den gamla bilden av den svenska reformationen. Där man
tidigare såg endast det frigjorda gudsordets kamp mot påvedömets
villfarelse och mörker, väl i providentiellt förbund med kungadömets
maktkrav och penningebehov, måste man alltmer urskilja en långsam
utveckling, där olika fraktioner och andliga typer brytas mot varandra,
alltifrån den intransigent gammalkatolska till de radikala protestan-
terna bland Stockholms borgerskap. Sedan konungen på Västerås
riksdag vunnit tillträde till kyrkans skattkammare, är hans inflytande
på den kyrkliga utvecklingen snarast av dämpande och återhållande
art gentemot de båda ytterlighetsgrupperna. Inga obetänkta nyheter
borde få störa det likväl starkt hotade lugnet i landet. Denna kunga-
maktens ståndpunkt måste främja ett samarbete mellan de humanis-
tiskt, »erasmiskt» orienterade gammaltroende, män som biskoparna
Petrus Magni i Västerås och Magnus Sommar i Strängnäs — den först-
nämnde är väl den mest utpräglade erasmianen inom episkopatet —
och domprosten Sven i Skara samt å andra sidan den måttfulle, redan
något åldrande ärkedjäknen i Uppsala Laurentius Andree och den
sannolikt något otåligare Ölavus Petri.
Det är samarbetet mellan medelvägens män (säkerligen med
konungens stöd och under trycket av hans vilja), som satte frukt i
Örebro provincialkoncilium d. 2—7 februari, vid kyndelsmässotid, år
1529. Jämte Västerås riksdag, vars kyrkopolitik det fullföljer, är
Örebromötet en av de intressantaste händelserna i Sveriges reforma-
tionshistoria. Gärna skulle man vilja veta något om viljornas och
anderiktningarnas samarbete och kamp, om de motiv, som dikterade
besluten. Vi hänvisas här till vanskliga gissningar och kombinationer
på grundvalen av ett knapphändigt material. Mötesbeslutet upptar,
om ingressen och underskrifterna medräknas, ej fullt fem sidor i sam-
lingen av »Svenska riksdagsakter» — de egentliga stadgandena uppta
knappast tre sidor. Vad som genast faller i ögonen, är den konserva-
tiva anda, som här tar sig uttryck. Redan sammansättningen ger
detta vid handen. Det är det medeltida provincialkonciliet, som vi
åter se i funktion, under ledning av ärkestolens representant, ärke-
djäknen Laurentius Andree, — som visserligen också råkar vara »högh-
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
