- Project Runeberg -  Tidskrift för Kyrkomusik och Svenskt Gudstjänstliv / 1929 /
53

(1926-1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kyrkomötet i Örebro 1529 53

gynnelse- och avslutningsformlerna haft sin plats i denna. Det synes
mig emellertid mer än tvivelaktigt, om någon sådan överhuvud före-
kommit. Antagandet av en dylik, som kommit att ingå i den gängse
uppfattningen av gudstjänstens anordning under den svenska reforma-
tionens äldre stadium, bygger i själva verket endast på Olavus Petri’s
ord (i »Orsack hwar före messan böör vara på thet tungomål som
then menighe man forstondelighit är», Samlade skrifter, II: 403): »Ey
skal heller messan hallas vtan predican är gongen fore». Men hur än
detta uttalande bör tolkas, kan det icke visas, att det föranlett anord-
nandet av särskilda predikogudstjänster före mässan, det står alltför
isolerat för att ensamt kunna uppbära en sådan slutsats. Allra minst
kan därav slutas, hur fäderna i Örebro tänkt sig gudstjänsten ordnad.
Då det icke direkt framgår av Örebrobeslutet, att en särskild prediko-
gudstjänst skulle inrättas, är det fullkomligt obefogat att låta detta avse
en dylik, om vars existens vi ej veta mer, än att Olavus Petri möjligen i
en två år senare utgiven skrift hänsyftat därpå (om den också aldrig
blivit inrättad). Den predikan, som Örebrofäderna avsett, kan därför
icke ha varit någon annan än den, som vid tiden för konciliet brukade
förekomma, nämligen i den latinska mässan. Härigenom blir också
sammanhanget både med medeltida praxis och »Een lijten postilla»
av 1530 tydligt. Credo, Fader vår och dekalogen hörde till de moment,
som brukade ingå i den till predikan anslutna confiteor-akt på folk-
språket, som i Tyskland gick under namnet »offene Schuld>. En
dylik har säkert brukat förekomma även 1 Sverige, då predikan hölls
i mässan, vare sig dennas plats var före — vilket torde vara det sanno-
lika — eller efter mässans Credo. Denna »offene Schuld» har nu’ sin
direkta fortsättning i »Een lijten postilla». I denna ingår nämligen
dels ett formulär för predikans början, dels för dess avslutning —
alltså i anslutning till Örebrokonciliets bestämmelse — och till avslut-
ningen anknytas just de kateketiska moment, som här omnämnas,
nämligen dekalogen, tron, Fader vår och »then engelska helsan»
(Ave Maria). .

En reformerad latinsk mässa, med regelbunden predikan och en
om också torftig folkundervisning, detta är den gudstjänstform, som
Örebrokonciliet haft i sikte. Det var den enda, som på denna tid-
punkt utan alltför mycket buller kunde allmännare genomföras —
och buller ville konungen framför allt undvika. En sådan stod säkert
också ganska väl tillsammans även med de konservativa reformister-
nas uppfattning. För att användas av »enfaldiga klerker» i den latin-
ska högmässan var det också, som Olavus Petri skrev »Een lijten
postilla» — hur föga än denna gudstjänstform stod i överensstämmelse
med hans eget ideal. Yngve Brilioth.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:54:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tksg/1929/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free