Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 Sveriges första svenska kyrkohandbok
twiffuel och icke aff troona gåår är synd sägher Paulus, Wij kunne
icke heller görat j Christi nampn, epter han jntit haffuer ther vm
- befalet, ty bidhia j Christi nampn är icke såsom thå man aleena segher,
Jach bidher tich j Christi nampn eller för Christi skul, hwar thet så
wåre, thå skulle:alt skee thet wij vthaff öffuerdådigheet och forwitt
bidhie» (I: 425 f.). Att Olavus Petri i detta fall dock icke var så
alldeles säker på sin sak, bevisas därav, att han såväl vid »vigningen
av lik» som vid själva jordfästningen bibehåller bönen för den döde
om än i ytterst försiktig formulering. (Om Luthers och Melanchtons
ställning på denna punkt se denna tidskrift 1926, sid. 169.)
Begravningsritualets beskärning enligt ovan antydda grundsatser
hade ytterligare i hög grad reducerat manualets material. Vad som nu
återstod, var egentligen blott sacramenten.. Av dessa vågade sig Olavus
Petri emellertid icke på att stryka något. Annars skulle han nog gärna
sett, att han sluppit upptaga den sista smörjelsen. Hänsynen till de
svaga förbjöd dock en sådan oförsiktighet som att helt och hållet
förbigå en tydligen mycket uppskattad akt. Om sina mindre vänliga
känslor mot denna >»olning» låter han oss emellertid icke vara i
tvivelsmål. Det vore »alla likast epter scrifftenne, at samma olning
bliffwe til baka». Skall den bibehållas, måste man åtminstone under-
visa folket om att denna smörjelse icke, såsom förut skett, finge
betraktas som »itt weghabreff eller beskerm emellen dieffuullen och
hans (den sjukes) siel», ej heller finge man tro, att den kunde borttaga
synderna. Man skulle icke såsom förut skett smörja de sjuka »til
dödz» utan efter apostlarnas exempel smörja dem »til lijffz>». Dessa
brukade smörjelsen nämligen allenast »til en lekamelig läkiedom>.
Den av Olavus Petri motvilligt behållna sista smörjelsen har sålunda
av honom degraderats till en tom ceremoni.
Efter denna redogörelse för Olavus Petris ställning till de medeltida
förebilderna torde det vara fullt tydligt, varför Sveriges första svenska
handbok kom att innehålla formulär för just följande akter: 1) Döpel-
sen, 2) Brudvigseln, 3) Sjukbesöket (boten, sjukkommunionen och
sista smörjelsen), 4) Vigningen av lik (commendatio animarum),
5) Jordfästningen. Därtill komma ytterligare tvenne formulär, näm-
ligen ett för barnakvinnors kyrkogång och ett för beredelsen av döds-
dömda fångar, detta sistnämnda väsentligen blott en modifikation av
sjukbesöksordningen. Vad det förra beträffar, har det ingen före-
bild i de tryckta medeltidsmanualen, ehuru naturligtvis akten, som är
urgammal, förekom även i den svenska medeltidskyrkan. |
Vi övergå nu till en kort redogörelse för huru de särskilda formu-
lären av Olavus Petri blivit utgestaltade. (Forts.)
Knut Peters.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
