Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72. Pius X och den kyrkliga musiken
därav, att icke: blott andemeningen utan även hela satser ur Herda-
brevet återfinnas i Motu proprio nio år senare. Sarti hade sålunda
visat sig äga ingående kännedom om den liturgiska musikens väsen
och formproblem, långt innan han som: påve erhöll stödet av tvenne
sådana första rangens musikaliska rådgivare som: Angelo: de: Santi. och
den senare så berömde påvlige kapellmästaren och komponisten: Lo-
renzo Perosi, en av den italienska: musikens få store mästare under
1800-talet.
I första delen: av Motu proprio, 8 1, säger Pius X: »Som en. väsentlig
beståndsdel av: den högtidliga liturgin: deltager kyrkomusiken i dess
allmänna ändamål, vilket är Guds förhärligande och de troendes upp-
byggelse (Gloria Dei et aedificatio fidelium). Den bidrager till att föröka
ceremoniernas skönhet och glans, och liksom det är dess närmaste
uppgift att med lämplig sångvisa förse den till: de troendes förståelse
förelagda liturgiska texten, så är dess särskilda ändamål att förläna
denna samma text en större verkningskraft, på det de troende: så-
lunda lättare skola stämmas till: andakt och bli. beredda att upptaga
de ur de heliga hemligheterna framkvällande nådemedlen.> Här har
Pius X påpekat en sak av stor vikt: kyrkomusikens uppgift är icke
r’ första hand att »uppbygga» de närvarande, den riktar sig främst mot
altaret, men är först i andra hand avsedd’ att hos såväl de musikaliskt
verksamma som hos åhörarna väcka andakt. För att fylla denna upp-
gift måste kyrkomusiken »i än högre grad besitta de egenskaper, som
äro liturgin egna: formernas helighet och godhet, varur den: andra
egenskapen. framgår av sig själv: universalitet»>. — »Den måste vara
helig och därför utesluta allt profant, ej blott inom sig själv utan även
i de utförande organens föredragssätt. Den måste vara en sann konst,
ty endast då förmår den: utöva den verkan på åhörarnas sinnen, som
kyrkan har: i sikte, då hon upptager tonkonsten: i’ sin: liturgi.» I sin
Lettera pastorale (1895) hade påven varit inne på just denna tanke-
gång och avslutat den med dessa ord: »kyrkan har alltid fördömt allt
i kyrkomusiken, som är lättfärdigt, vanligt, trivialt och löjligt, profant
och teatraliskt. Sancta sancte.> — I $& 3 uttalar sig påven om den
gregorianska sången, som besitter de ovan angivna egenskaperna i
högsta grad och därför bör vara ett mönster för all kyrkomusik:
>»... och man kan med full rätt uppställa följande allmänna lag: en
komposition för kyrkan är så mycket heligare och mera liturgisk, ju
mera den i sin rörelse (= hållning), inspiration och inre värde närmar
sig den gregorianska melodin, medan den å andra sidan är mindre
värdig templet, i den mån den visar sig avvika från detta mönster.»
I 84 går Motu proprio in på den musik, som står den gregorianska
koralen närmast: »De ovannämnda egenskaperna äger vidare den klas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
