Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pius X och den kyrkliga musiken 73
siska polyfonin i hög grad, i synnerhet den romerska: skolans, den
skola, som. på 1500-talet uppnår sin högsta fulländning:i Pierluigi da
Palestrina’s verk, ehuru också senare skapats kompositioner av utom-
ordentligt liturgiskt och musikaliskt värde. Den klassiska. polyfonin
sluter sig på det intimaste till det högsta mönstret för all kyrkomusik,
den gregorianska. koralen, och förtjänar av denna anledning att an-
vändas jämte denna i kyrkans högtidligaste funktioner, såsom det är
fallet inom påvliga kapellet. Därför måste denna polyfoni åter flitigt
användas också till de kyrkliga funktionerna ...» — På protestantiskt
håll låter sig helt naturligt det av påven angivna programmet icke väl
genomföra. Även om jag bortser från de eventuella dogmatiska. be-
tänkligheterna i en del av de texter, som t. ex. Palestrina och Orlando
di. Lasso tonsatt, framstår en flitigare användning av den polyfona
katolska kyrkomusiken inom protestantisk gudstjänst som en: menings-
löshet och orimlighet av det enkla skäl, att den anknyter till liturgiska
element, som vi sakna eller besitta: endast i ytterligt. förkortat skick.
Det: enda, vi möjligen kunna behålla, är — som bekant — mässordi-
nariets stycken: Kyrie, Gloria, Credo, Sanctus och Agnus Dei, medan:
däremot. proprietexterna måste falla. Detta kan tyckas självklart, men
nog syndas. det väl ej: så sällan mot en dylik liturgisk sundbhetsregel
inom; den protestantiska världen. I stället borde inom denna en: stark
odling av de protestantiska tonsättarnas flerstämmiga verk vara en
hederssak, dels emedan deras polyfona behandling: gällt den prote-
stantiska kyrkomusikens huvudform, den lutherska koralen, dels. eme-
dan. en. dylik. odling lovar att ge det rikaste andliga och konstnärliga
utbyte.
Men Pius X hade ingalunda avsett, att utom den: gregorianska kora-
len enbart polyfon musik från den flerstämmiga konstens guldålder eller
över huvud enbart vokalmusik skulle komma till användning. Men:
han har uppställt skilda musikstilar och ordnat dem efter lämplighets-
grad: gregoriansk koral, klassisk a capellasång, nyare flerstämmig
kyrkomusik och slutligen instrumentalmusik. $$ 5 och 6 behandla
den modernare polyfonin: »Kyrkan har alltid erkänt och gynnat fram-
stegen inom konsten, i det den under århundradenas lopp för kult-
bruk tillåtit det goda och sköna, som det mänskliga ingeniet förstått
att utgrunda, naturligtvis alltid under iakttagande av de liturgiska
lagarna. Till följd härav är också den modernare musiken tillåten i
kyrkan, enär även denna bjuder på verk av sådan godhet, sådant
allvar och sådan höghet, som på intet vis äro de liturgiska funktio-
nerna ovärdiga ... (86). Bland de olika slagen av modern musik ägnar
sig allraminst den teatraliska stil, som under de förflutna århundra-
dena i synnerhet i Italien stått i hög blomstring. Till: sin natur står
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
