- Project Runeberg -  Tidskrift för Kyrkomusik och Svenskt Gudstjänstliv / 1929 /
87

(1926-1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ny saklighet 87

het, då den begynnande »känslighetens» tidsålder påsmetade det stränga
och objektiva orgelinstrumentet svällningsmekanismen, så fullkomligt
främmande för dess väsen. Jämföra vi Lemachers temperamentsfulla
uttalanden med de rörelser, som vi iakttaga i nutida tyska kyrkomusi-
kaliska kretsar, framför allt inom Ceciliaföreningen, finna vi, att han
ingalunda står isolerad. Tvärtom kan man säga, att denna förening
går i spetsen för en kyrkomusikalisk renässans, som har mycket nära
beröringspunkter med den nyaste musikens estetiska grundåskådning.
Det skulle vara en tacksam uppgift att granska, i vilken grad den atonala

musikestetiken rönt inverkan av reformsträvandena på kyrkomusikens :

område; det är anmärkningsvärt, att båda rörelserna ha en gemensam
grundval: saklighet och att den atonala tonkonstens centrum, som be-
kant, är det katolska Wien. — Klart formulerades den nya »cecilianska»
åskådningen i februari detta år på en Cäcilienvereinstag i Köln. Det
var prof. Mölders som talade. Gent emot ett uttalande av en ansedd
katolsk tidning i Rhenlandet, att Ceciliaföreningen syntes vilja an-
ordna »propagandistische Abende>» till förmån för kyrkomusikaliska
»Neutöner», invände talaren, att detta vore fullständigt oriktigt. Men
föreningen ville ställa den nya kyrkliga tonkonsten under debatt och
framlägga den inför fackmännen. Den företräder den uppfattningen,
sade talaren, att de komponister, som ha den bästa och heligaste vilja
att tjäna kyrkan och utmärkas av både sin flit och skicklighet, levnads-
vandel och trosuppfattning, icke få ignoreras av kyrkan eller rent av
stämplas som okyrkliga, endast därför att de tala ett annat tonspråk
än det nu brukliga och ännu så länge ej förstås av de flesta människor.

’ Pius X:s Motu proprio påpekar uttryckligen, att kyrkans portar stå

öppna även för den modernaste musiken, så snart den frambringar verk,
som motsvara de liturgiska lagarna. Varför skulle då Ceciliaföreningen
vara kyrkligare än kyrkan själv? På liknande sätt har musikdirektören
J. Kromolicki påpekat, att om också påvens Encyclica talat om Pale-
strinastil, så uteslöte den ingalunda moderna komponisters arbeten, om
dessa rörde sig i kyrkliga banor. Moderna mästare som Haas, Messner,
Reger m. fl. äro i sin linearitet absolut besläktade med Palestrina. —
Man skulle kunna citera mängder av liknande uttalanden om den nya
kyrkomusikens mål. Det hålles knappt en Cäcilienvereinstag, ett kantors-
möte, ett möte av kyrkomusiker, utan att man ständigt återvänder till
samma fråga: Huru komma bort från romantiken? Ämnena för dis-
kussionerna röra sig alltid inom detta område: olämpligheten hos
Wienerklassikernas mässtyp, vägen till en ny orkestermässa kan ej
heller gå över Bruckner, a capellamusiken är viktigast, den nya stilen
måste skapas i anslutning till Motu proprio, tolkningen av påvens En-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:54:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tksg/1929/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free