Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 Musikhistoriska lärdomar
ordentligt o. s. v. Tyskland hade under århundraden förut samlat
musikaliska krafter; då genombrottet kom, blev det med styrkan av
en naturmakt, som det förut så föraktade Germania erövrade den
musikaliska världshegemoni, det alltjämt innehar.
+ +
+
Den instrumentala konsten har numera alldeles för mycket fått
taga överhanden över sången, och dock är det med tillhjälp av det
instrument, naturen givit varje normalt utbildad människa, som vi
lättast lära oss inhämta en god musikunderbyggnad. Den roll, som
katolsk och protestantisk kristendom spelat inom musikens historia,
sammanhänger just med dess behov av sång; då man i allt-för hög
grad givit vika för instrumentalmusik, ha alltid oarter visat sig; var-
om musikhistorien under alla epoker kan giva klart besked. Sång-
undervisningens försummande är så mycket djupare att beklaga, som
i vår tid vida mera bildning fordras för ett förstående och utförande
av musik än fordom. Undervisningen är sämre och fordringarna
större! Var skall väl en sådan utveckling sluta? — Många insiktsfulla
musikkännare tro sig till och med i Tyskland förmärka en tillbaka-
gång för dess musikkultur. Redan under Wagners och Liszts sista
levnadsår märktes tecknen härpå och gjordes till föremål för allvar-
samma betraktelser. En av de oroliga var musikhistorikern ’Kretz-
-schmar, som med ledning av den reseberättelse, en bekant London-
musiker, John Hullah, på underhusets uppdrag företagit på tyskt
kulturområde år 1881, granskat den musikundervisning, som då med-
delades i tyska och österrikiska skolor. Betraktelsen är icke upp-
muntrande men nyttig att läsa. Överallt var det lika illa ställt: bar-
nen kunde ingenting annat än några med stor möda efter gehör inlärda
stycken, som de framskreko med gälla röster. Helt få hade någon
aning om notskrift, om tonbildning, om allmän musiklära. Kretzsch-
mar har kommit till den slutsatsen, att detta tillstånd med nödvän-
dighet måste leda till en allmän tillbakagång i tysk musikkultur. Det
är sålunda inte bara pedagogerna, det angår. »Skolgångsfrågan angår
också musikerna, musikvännerna liksom f. ö. var och en, som be-
hjärtar sitt folks bildning. Ty det är att befara, att musiken i Tysk-
- land blir folket alltmera främmande, att vi tyskar slutligen inte
komma att utvinna något mer av densamma och i varje hänseende
komma att med vår musik stå efter andra folk, även dem som vi nu
betrakta en smula von oben.> Med grämelse måste man se, påpekar
Kretzschmar, att barnen icke redan på ett tidigt stadium få inlära sig
att sjunga efter noter, som i Holland och Belgien med stor framgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
