Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 Den unisona körens uppgifter vid högmässan
igenom, att koralkören, som varje söndag leder församlingens sång och
i vissa fall representerar denna, är lika nödvändig för vår högmässa som
t. ex. orgeln.
Vid psalmsången är den unisona körens medverkan av stor vikt,
även om psalmerna, som sig bör, väljas med hänsyn till församlingens
förmåga att sjunga dem. Denna goda psalmvalsprincip får dock ej
ensam vara den bestämmande. Inte kan det väl falla någon prästman
in att på juldagen rata de sköna julpsalmerna 60, 61 och 62, därför
att dessa ej höra till de »lättsjungna», och i stället leta ut några, som
kunna sjungas t. ex. på mel. 35 eller 136. Detta vore ett otillbörligt över-
skattande av församlingens »aktiva deltagande», och kyrkobesökarna
skulle säkert inte känna någon tacksamhet för ett sådant församlings-
sångs-nit. Hellre vilja de nog fröjda sig åt julpsalmerna, även om det
huvudsakligen skulle bli kören, som svarade för sången.
Kan det sålunda undantagsvis förekomma, att kören vid psalm-
sången får representera församlingen på grund av dennas oförmåga
eller bristande vilja att sjunga, så blir denna »representation» snarare
regel än undantag, då det gäller mässmusiken.
Med avseende på möjligheterna och önskvärdheten av försam-
lingens hörbara deltagande i mässmusiken skulle man kunna indela
denna i 3 grupper.
Till den första skulle då kunna räknas följande moment: Gloria-
versen (24: 1), Salutationerna, det enkla Amen, Sursum corda, Benedi-
camus och det trefaldiga Amen. Med undantag av det enkla Amen, som
på grund av församlingens bristande påpasslighet aldrig lär kunna bli
församlingssång, torde dessa moment ej vara svårare, än att försam-
lingen, ledd av koralkören, allmänt skulle kunna instämma, och av olika
anledningar bör nog kravet på församlingssång här upprätthållas, även
med risk att dessa stycken musikaliskt sett bli lidande därav.
Annorlunda ställer det sig beträffande den andra gruppen, vari vi
placera Kyrie, Laudamus, Sanctus och Agnus Dei, vilka ursprungligen
ej varit församlingssång; visst är, att med undantag av vissa tillfällen,
t. ex. prästmöten, det f. n. inte är mycket bevänt med det aktiva del-
tagandet, och utsikterna till en ändring härutinnan torde vara mycket
minimala, även om man skulle tillgripa det stundom förordade för-
kastliga sättet att ersätta de nuvarande »svåra» melodierna med »enkla»
och »lättsjungna» sådana. Visserligen har vår mässmusik (även vissa
nummer ur första gruppen) genom den något hårdhänta restaureringer
anno 1897 erhållit en del stötestenar för församlingen, som det blir en
kommande restaurerings uppgift att plocka bort. Den rika, oftast för
blandad kör tänkta, i sitt slag utomordentligt intressanta och vackra
harmoniseringen är ett sådant hinder. Den tvingar nämligen till ett allt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
