- Project Runeberg -  Tidskrift för Kyrkomusik och Svenskt Gudstjänstliv / 1929 /
114

(1926-1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

114 Den unisona körens uppgifter vid högmässan

hyllan. Skulle detta öde däremot drabba en del andra, t. ex. Himmels-
färdsdagens och Pingstdagens, bleve det väl ingen, som sörjde däröver.

Vare sig antifoniernas antal skall ökas eller ej, om det skall vara ett
gammalt eller modernt Introitus, så bör det bli körens sak. Både präst
och församling böra här få spara sig. ’Kyrkomusikerna kunna nog all-
mänt intyga, att den nuvarande anordningen är mycket otillfreds-
ställande. Inte är det lämpligt, att prästen läser och »församlingen»>
sjunger. Sjunger prästen, så sker det ju alltför ofta i ett släpigt tempo,

som totalt fördärvar helhetsintrycket. Musiken till antifonierna anses :

väl i somliga fall ej vara så god, som man skulle önska. Måhända ha
bestämmelserna om prästens och församlingens sång varit till skada
redan vid skapandet av musiken. Antifoni-kompositörerna voro ju alla
utövande kyrkomusici och hade säkerligen haft många nedslående er-
farenheter både av »den enes» och »de mångas» sång. De visste nog,
att hur enkelt musiken än bleve anordnad, så skulle den i 9 fall av 10
överstiga »den enes» förmåga och i samtliga fall »de mångas». I de
flesta fall var alltså vid kompositionernas blivande framförande ett
fiasko förutbestämt. Undra på att inspirationen flödade trögt! Man
måste i betraktande härav beundra resultatet, men detta hade kanske
blivit ett helt annat, om musiken fått ordnas t. ex. som växelsång mellan
två körer. Denna strävan efter att skaffa prästen och församlingen
sysselsättning kan även vid restaureringen av gamla sköna melodier
leda till sorgliga resultat, varpå vi sett prov i det nya Vesperalet, fram-
för allt i antifonen till Nunc Dimittis. Vi hoppas, att det gamla Introitus
kommer till heders, men att det undgår att restaureras efter sådana
principer.

Det har vid olika tillfällen framhållits, att de vanliga söndagarnas
Introitus »Helig» skulle kunna sjungas av kören i st. f. prästen. Förut-
satt att kören lärt sig ett tillräckligt antal melodier, skulle detta moment
genom att anbringas i lämpligt tonartsförhållande till ingångspsalmen
(naturligtvis även med hänsyn till kyrkoåret) då ej behöva verka så
isolerat och musikaliskt meningslöst, som det nu stundom gör. Med
anledning av prästens röstomfång och begränsade reportoire får man ju,
som bekant, ofta göra en halsbrytande modulation till detta alltför korta
stycke, vars mest bestående musikaliska verkan blir, att det intryck,
ingångspsalmen gjort, till största delen utplånas.

Kyrie.

Här vilja vi denna gång endast påpeka, att Kyrie n:r 5 och 6 utgöra
goda exempel på vackra fyrstämmiga körsatser, men att dessa, utförda
av unison kör eller församling med orgelledsagning, ej äro så odelat

|
i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:54:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tksg/1929/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free