Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den unisona körens uppgifter vid högmässan 119
minnande motiv en mera kyrklig prägel men lider delvis av samma fel.
Om man grundligt »avdammade»> n:r 77 i Sv. Mässan (och därvid även
ändrade de många tråkiga fissen till f), skulle detta nummer kanske
kunna bli en lämplig adventslitania.
Sanctus.
Vid flera tillfällen har det uttalats önskemål om Sanctus omplace-
ring och Hosianna-sångens återupplivande. Dessa framtidsmål böra vi
hålla fast vid, även om vägen dit blir lång.
Vi beundra Missalets Sanctus-melodier, möjligen med undantag av
passionstidens. Vi hålla nämligen med »nutidsmänniskan> på, att detta
är alltför »sorgligt> och »ynkligt>. N:r 51 a, som borde kunna ha ett
visst företräde framför både 51 b och c, skulle kanske efter lämplig be-
handling kunna bli Sanctus i andra serien.
Agnus Dei.
Även här har passionstiden genom n:r 63 blivit svartare än önskvärt.
Detta nummer har dessutom den lilla olägenheten att verka som en
extra Haeffnerkoral till alla de andra. Och Karl Johansstilen vore
det nog välgörande att komma ifrån i nattvardsmässan. På vissa håll är
dock denna melodi församlingens egendom, och då bör man givetvis
vara rädd om den, för att om möjligt alltfort bibehålla denna försam-
lingssång. Men har den tystnat på folkets läppar, lär det nog inte gå
att åter blåsa liv i den, och då är det möjligt, att församlingen får samma
känsla för denna melodi som för passionstidens Sanctus. Då kan man
ha anledning att plocka fram något annat. Agnus Dei Dominicale kan
därvid ifrågakomma, men vi kanske kunde hitta något ännu lämpligare.
I Widéens välbekanta samling »Hymner» förekommer en utsökt fin be-
arbetning till en Agnus Dei-melodi ur »Mässan på Svensko» 1541. Man
vet ej, vilket man här skall mest beundra: harmoniseringen eller den
gamla melodien. Studerar man den senare litet närmare, tycker man
sig finna, att denna är en äldre form av vårt nuvarande Agnus Dej
n:r 63. Men det där gråtmilda draget, som melodien under tidernas lopp
erhållit genom de många halvtonstegen, är alldeles borta i den uppteck-
ning, som Widéen använt. Där är skönhet, innerlighet och mystik men
ingen jämmer. Denna melodiform vore kanske något att reflektera på.
Vi skulle kunna beklaga, att jultidens melodi, med motiv både ur
Gloria och Sanctus, ej reserverats för denna tid. Detta missförhållande
borde väl kunna ändras nästa gång.
Albert Runbäck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
