Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid friska vatten 131
i min församling, läsas på samma dagar över så gott som hela Kristi
kyrka. Jag förenar mig med hela kyrkan, när jag beder. Det är
kyrkans tro, som bekännes, icke den eller den enskildes.
I Kyrie är det hela kyrkan, som bekänner sin synd och ber om för-
barmande. I Gloria är det hela kyrkan, som jublar. Även änglarnas
och de saligas körer instämma, när vi sjunga till den Heliga Treenig-
hetens pris: »Vi prisa Dig, vi tillbedja Dig, vi tacka Dig för dina under;
Gud Fader allsmäktig; Den allra Högstes enfödde Son, Jesus Kristus;
Helige Ande, nådens, sanningens och fridens Ande». Och när Credo
läses, skådar jag grundvalarna till hela den väldiga byggnad, som är
Kristi heliga kyrka, grundstenarna, som äro översprutade med marty-
rers blod och som bära spår av hårda och bittra trosstrider. Framför
allt känner jag det så, när Nicaenum läses. I själva rytmen i Nicae-
num, både när den läses och sjunges, hör jag något av den eviga
orubblighet och fasthet, som tillhör den kristna trons väsen.
2. Genom liturgien får jag mitt andliga livs behov tillgodosedda på
ett allsidigt sätt.
Jag får med allt, vad jag behöver. Det är icke alltid så med guds-
tjänster utan liturgi. Liturgien tillåter mig icke glömma att bekänna
min synd. Jag har däremot ibland varit med om predikogudstjänster,
där intet ord förekommit om syndabekännelse. Liturgien tillåter mig
heller icke glömma att tacka och lova min Gud och Frälsare.
Liturgien tar mig med ner i det djupa. Den lägger på mina läppar
publikanens bön. Jag får inte glömma, att jag är en fattig syndare.
I det trefaldiga Miserere sänker oss liturgien djupare och djupare ned
i skuldkänslan. Det är något gripande, något skakande i detta upp-
repade rop, liksom ett upprepat nödrop. Men liturgien tar oss också
med på sin örnflykt upp till Guds nåds och kärleks höjder, upp till
förklaringens saliga berg, där det är oss gott att vara .
3. Genom liturgien kommer jag i gemenskap med det gudomliga
och eviga med så litet förmedling som möjligt av mänskliga mellan-
händer.
I predikan förmedlas det eviga till mig genom predikanten. Men
vi predikanter kunna ofta skymma mycket därav för människorna.
En predikant kan leda tankarna, dit de icke borde komma. Predikan
kan ofta bli ett mycket uppblandat Gudsord.
Personligheten har sin betydelse vid gudstjänsten. Vem har icke
genom det levande ordet förnummit något av Guds härlighet? Det
är stort, när det eviga ljuset får bryta sig genom en levande andlig
personlighet. Men vem har icke ibland längtat från det subjektiva
vittnesbördets oro till den objektiva sanningens eviga ro? Den finner
jag i liturgien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
