- Project Runeberg -  Tidskrift för Kyrkomusik och Svenskt Gudstjänstliv / 1929 /
147

(1926-1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ett kapitel om predikans genesis 147

leter till mångas uppbyggelse; hans tydliga besked och allvarliga sam-
vetsvädjan gör honom aktuell även nu. Det behöver ej sägas, att vi
naturligtvis skola göra oss till godo, vad nutidsförkunnare hava att
säga och giva: det är ju nutidens människor vi skola nå och alltså
förstå för att bliva förstådda. Vi behöva så väl gå lånevägen, när vi
bereda oss för våra predikningar, ty vi äro, som antytts, fattiga, men
vare sig vi låna gammalt eller nytt, skall detta personligen tillägnas
av oss, ej som döda ledningsrör, som blott släppa igenom ett främ-
mande innehåll, utan som levande celler, vilka assimilera stoffet
till ett med sig själva. I sitt ännu mycket läsvärda »Collegium
pastorale» går Erik Pontoppidan skarpt tillrätta med »postillryttare»,
som antingen äro »okunniga eller vårdslösa», och giver det goda
rådet: »Begagna blott andras, för att det egna mediterandet må
komma till stånd». Det är emellertid »gropar» på båda sidor om
vägen: den ena heter plagiat, då man blott eftersäger, den andra
krian, då man nöjer sig med egen förnumstighet utan att vilja lära av
andra och då utan att kunna lära andra.

3. Så ett ord om den beredelse för predikan, som teologiskt stu-
dium är. Man förväxlar både åt höger- och vänsterhåll uppenbarelse
och teologi, när man å ena sidan vill föreviga gamla formuleringar
och å andra sidan vill göra nya sådana till snart sagt en ny uppen-
barelse. Guds-uppenbarelsen, det eviga, ändras icke, men vårt sätt
att tänka över detta, vilket vi kalla »teologi>, ändras i relation till
ändrat kulturläge och nya frågeställningar. En ny tid behöver därför
en ny teologi för den gamla tron. Och vi hava i sanning fått en sådan,
detta sagt med djup tacksamhet just för vad vår svenska kyrka här-
vid fått under en teologisk "högkonjunktur, som endast bristande
bekantskap med den kan bestrida. Den hjälp, som teologi av denna
art giver oss som förkunnare, torde numera ej utan förlust kunna
avvisas. Teologien skall ej tagas med på predikstolen, men den skall
tillgodogöras i den dolda verkstad, där predikan utdanas. Ju mera
teologisk kunnighet där finnes och ju mindre den synes, dess bättre.
Ohöljd kan Herrens klarhet icke ses, än mindre beskrivas, men höljet,
den mänskliga framställningen, kan bliva »transparent», hjälpa oss
att se och icke hindra oss, avslöja och ej skymma. Vi behöva ej treva
efter nya sanningar, men vi behöva hjälp till att kunna framställa de
gamla på ett nytt sätt, så att de även för en ny tid »kännas som all-
mängiltiga» (jfr citatet ovan), betyga sig för redliga samveten som
sanningar. T. ex. sanningen om Kristus. Hur våndas icke just
sökande själar under vad man, med förlov, kunde kalla »konkurren-
sen» mellan Gud själv och Kristus såsom »sann Gud». Här leder
oss en ny teologisk tydning till samsyn, den underbara, som ock är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:54:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tksg/1929/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free