Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 Ett kapitel om predikans genesis
sannsyn, vilken bäst återgives i Matt. 11:27. Eller ett annat ex.:
försoningens faktum. Detta rymmes varken i gamla eller nya formu-
leringar, men de senare bidraga till en renad begreppskristallisering,
som återger, botfärdiga till tröst, både Guds godhet och stränghet,
både distansen och närheten.
4. Det som sagts om teologiska studier, gäller i sin mån om
studier överhuvud såsom indirekt förberedelse till predikan. »Odlat
sinne höves prästen väl», säger ju med rätta Tegnér. Vi skola tala
till både bildade och obildade men även till de senare såsom bildade.
Alltför många präster verka obildade trots sina examensdiplom.
Nåväl, det skall mer än läsning till sann bildning, men läsning
bidrager. Om böcker gäller nu framförallt i vår tid Pauli ord: »Fly
oandliga och tomma ord!» Den litteratur som blott förströr, än mera
den som därtill förstör, är av ondo. Men den som verkligen kan
bilda, uppbygga personligheten, är en faktor i vår uppfostran även
som predikanter. Studiet må blott övas i det rätta sinnet, det som
första budet kräver och giver. Kultur är ju en Skaparens gåva, men
»kulturism» är avguderi, »som dyrkar det skapade i stället för Skapa-
ren» och som inga andra gudar har än avgudade människor. Och
faran är oss allt för nära. Studierna må ej heller förkväva den själv-
vuxna ursprungligheten, den heliga »enfalden», kulturismens mot-
sats: den levande profetismen, all helgad förkunnelses själ. Schar-
taus ord gäller alltid: »Kristi kyrka kan vara betjänt med lagom
studier men alldeles icke undvara ett öga, som ser rakt fram, och
ett hjärta, som lågar av Kristi kärlek».
5. »Vart ord upplevat» — säger som bekant J. J. Jansen i sin
förträffliga bok: »Evangelisk förkunnelse». Detta må förvisso givas
ut som lösen för alla förkunnare men får ej dragas åt som lärosats,
ty då kan det bli en sträckbänk just för samvetsömma och därtill
utarma vittnesbördet. Sant är förvisso, vad Kierkegaard säger:
»Predikan är existensmeddelelse och kan endast framställas genom
att existera». Det är just, vad Mästaren själv sagt. Den som icke är
herde för fåren, kan ej heller vara dem till hjälp: »den främmande
höra de icke». Den »främmande», som själv personligen står utanför
förkunnelsens heliga sfär, når icke själarna. »Den icke brinner, han
ingen vinner», och även om sanningsorden själva inrymma Andens
eld, så lägger en oomvänd förkunnare aska över elden. Å andra
sidan kan en »cor ardens», en brinnande själ, tända även andras
själar. I någon mån kan det då upprepas, som lärjungarna erforo:
»Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss?»
Domprosten Torén, gammal vorden och tunghörd, bevistade en guds-
tjänst, där en andens man talade men alltför lågmält; efter gudstjän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
