Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 Ett kapitel om predikans genesis
det hans trosord lågade högt mot skyn. Det »övertygade förståndet»
får leda oss, när vi tänka på, vad vi skola säga i predikan, även
där vi i den »böjda viljan», än mer i vunnen förmåga stå långt till-
baka. Vart ord blir ändå upplevat, rätt fattat.
6. Till predikoberedelsen hör även formgivningen, en ingalunda
oviktig del av denna, som, försummad eller helt förbigången, även-
tyrar ej blott formen utan även innehållet.
»Vart ord nedskrivet» får ej sägas som lagbud utom för dem,
som alldeles sakna improviserandets gåva, men duger som »evange-
liskt råd» till alla för någon tid, närmast naturligtvis begynnelsetiden,
då även de ledigast talande hava gott av att fullständigt utskriva pre-
dikningarna. En genial man sade: »Jag har bara huvud, inga papper»,
men som predikant exemplifierade han vådan av att sakna det
skrivnas fasta mark. En ännu mer genial man, Luther, talar om
skrivandet som en »Gebrechen des Geistes». Sant. Men nu äro vi
ej blott andeväsen utan nedsänkta i en mycket motspänstig och
massiv verklighet, där flera faktorer äro att räkna med t. ex. fysisk
disposition och indisposition. Till en riktig predikoberedelse hör i
varje fall nedskrivandet av huvudtankarna. Det som mediterats fram
i den stilla kammaren, är värt att tillvaratagas. Det hindrar ej utan
stöder stundens ingivelse av nya tankar, ifall sådana givas, och givas
de ej, är det ovärderligt att hava det skrivnas grundfond och slippa
att giva ut rena »nödmynt» i förlägenhet om bättre ting.
Predikan bör i varje fall vara ett fritt föredrag, även om den blott
återger, vad som nedskrivits. ’ Varje predikan skall vara så förberedd,
att predikanten kan tala den till åhörarna, ej blott läsa upp den för
dem. Det sista blir alldeles oriktigt, även om de vakna och hung-
rande kunna hämta näring av en uppläst predikan, då den har
näringsvärde. Det är för många ett gott råd, att de böra skriva, som
om de icke kunde tala därförutan, och för alla som det göra, är det
så ett gott råd, att de tala, som om de icke hade skrivit något. Men
en var får här pröva sig fram till det för honom bästa: reciterande,
memorerande, extemporerande (förberedd sådan).
»När man blott har ett starkt innehåll, ger formen sig själv»,
säger Heidenstam. Det är sanning men med modifikation för all
den möda formgivningen kan hava med sig t. o. m. för mästare i
ordplastik som han, än mera då för vanliga människor. Bäst blir
det naturligtvis, när innehåll och form bliva till i ett enda samman-
hang, när innehållet omedelbart träder färdigt fram i sin egen språk-
dräkt. Och detta gäller framförallt på det högsta området: bäst
när tankens makt över språket får göra sig gällande så, att de heliga
tankarna skapa sitt helgade språk, som fullt passar de höga före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
