Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 Etl kapitel om predikans genesis
börd om kristendomens verkliga djup och kraft», säger Hj. Holm-
quist. Sedan växte predikningarna såsom homiletiska alster i sam-
band med det kristna tänkandets kulturella utveckling. Att
»martyrakterna» jämsides försvunno, berodde ej endast på lugnare
förhållanden utan ock på tilltagande intellektualism och avtagande
andekraft; livet höll ej jämna steg med läran. Som motvikt mot
predikningar, som stelnat till dogmatiskt-retoriska konstprodukter,
väller sedan tiderna igenom en friare förkunnelse fram med ur-
sprunglig ymnighet och kraft. Denna, kan man tryggt säga,
kulminerar hos Martin Luther. Och fritt ur hjärtat skall ju förkun-
nelsen välla fram, vare sig nu predikan blir »syntetisk> eller
. »analytisk». Två ting böra dock vara ögonmärken för predikobere-
delsen: centralisation kring en enhetstanke för varje tillfälle och
koncentration i dennas utveckling, så att vi arbeta på djupet och ej
blott på bredden, att vi söka att giva klart besked och ej nöjas med
.oartikulerade fraser, att just det blir utsagt, som för tillfället skall
sägas. Detta är i vår tid desto viktigare, som dess art och taki
kräver kortare predikningar; timglaset är tydligen nu inställt på halv-
timmen i st. f. heltimmen. Det är endast ett fåtal, som nu kunna
utan att trötta predika länge. Dock ännu färre de, som sagt så myc-
ket i få ord, att de hava rätt att sluta, innan halvtimmen gått till ända.
H. Hägglund.
Orgelspelets mästare.
Karl Straube: Alte Meister des Orgelspiels, ny följd. Ed.
Peters 4301 a och b.
Å DET FÖRSTA BANDET Alte Meister utkom för tjugofem år
D sedan, väckte det ett stort och berättigat uppseende. Då bjöds,
nästan för första gången, ett urval av de förnämsta, men det oaktat
för flertalet organister okända, klassiska orgelkompositörers verk i
en praktisk, lättillgänglig och konstnärlig form. Man slapp läsa en
mängd besynnerliga c-klaver, man behövde ej förbryllas av taktstreck
på de mest oväntade ställen, allt var klarlagt, registreringen minutiöst
angiven, fraseringstecken nästan till överdrift anbragta. Namn så-
dana som Kerll, Pachelbel, Walther och framför allt den oförliknelige
Buxtehude blevo helt plötsligt kära för massor av organister jorden
runt. Det, som man trodde vara enbart torr, gammaldags peruk-
stocksmusik, visade sig innehålla oanade skönhetsvärden. En mission
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
