Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Orgelspelets mästare 153
var fylld, en impuls given, en korrigering av smakriktningen gjord
av den dåvarande organisten i S:t Thomaskyrkan i Leipzig, d:r Karl
Straube.
Alldeles kritiklöst spelade man dock inte igenom första bandet av
hans »Alte Meister». En, som förut nämnts, överdrivet stor anhop-
ning av fraseringsbeteckningar, förutsättande skiftningar i anslaget,
som särskilt på moderna rörpneumatiska orglar med deras döda pre-
cision äro rent illusoriska; ett omåttligt användande av registersvälla-
ren, varigenom effekter uppnås, om vilka de gamle tonsättarna
aldrig kunnat drömma; påbjudandet av moderna stämblandningar
och fria kombinationer, beräknade efter Thomasorgelns resurser,
sådant väckte betänkligheter ej minst hos den, som i den franska
skolan uppfostrats till ekonomisering med klangmedlen och till ford-
ran på en absolut genomskinlighet i fråga om orgelsatsens återgivande.
I Sverige har denna västeuropeiska skola satt djupa spår, vi bekänna
oss gärna till fransmännens tro på en orgel och ett orgelspel som,
utan att kopiera de gamle 1600-talsmästarna, är i stånd att med klar-
het och karaktäristik återgiva både äldre och nyare kompositioner.
Vi tro detta så mycket mera, som våra svenska orgelbyggare sedan
mer än ett århundrade givit oss mångfaldiga exempel på utomordent-
liga instrument, vartill utlandet kunnat uppvisa få motstycken. TI ett
brev till undertecknad skriver också den nutida orgelmusikens grand
old man, Charles-Marie Widor, att han av Alb. Schweitzer fått intygat
dennes djupa respekt för svenskt orgelbyggeri, svenskt orgelspel och
svensk orgelkomposition. Vi ha således här alla möjligheter att till-
godogöra oss Straubes intentioner, samtidigt som vi ålägga oss en viss
återhållsamhet i fråga om återgivandet av hans överflödande före-
dragsanvisningar.
Professor Straube är numera Thomaskyrkans kantor men har där-
för icke släppt taget om orgelkonstens befrämjande, greppet har
endast blivit ännu fastare. I tvenne nya band har han skänkt oss en
fortsättning av sitt ovannämnda verk. Åter möta oss namnen Böhm,
Buxtehude, Pachelbel, Scheidt m. fl., nya äro bl. a. Bruhns, Froberger,
Sweelinck och Titelouze. Utgivaren har denna gång funnit det lämp-
ligt att i sina registreringsanvisningar helt stödja sig på 1600-talets
mästarorgel, sådan den manifesterar sig i Jakobiorgeln i Hamburg,
vilkens disposition också i anslutning till förordet meddelas. Till-
vägagångssättet är originellt men i detta fall av värde, emedan det på
detta sätt lyckats honom ge en noggrann, instruktiv och tidstrogen
bild av spelsätt och klanger från tiden för dessa kompositioners till-
blivelse. Ett upphöjt lugn präglar det hela. Han är nu icke längre en
slav under registersvällaren, en sådan existerar helt enkelt icke vidare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
