Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Högmässa och Kyrkoår 157
komma, visar ett psalmvalsexempel, i vilket som gradual upptogs —
452 och efter predikan 654.)
I fråga om periodindelningen vill anmälaren anteckna reservation
på en punkt: det gäller passionstiden. Förf. förlägger söndagarna
Septuagesima och Sexagesima till trettondedagstiden, anger »fastlags-
tiden» till och med Palmsöndagen och hänför Långfredagen till
påsken. Denna uppdelning sönderdelar — synes det mig — dock det,
som liturgiskt och musikaliskt sett hör samman. Söndagarna Septua-
gesima och Sexagesima bli till sina namn obegripliga, om de ej hän-
föras till påskens förberedelsetid. Det är knappast någon tillfällighet,
att evangelium på Septuagesima återfinnes i ett sammanhang, som är
genomvävt av lidandestankar. Emot att förlägga även Septuagesima
och Sexagesima till passionstiden kan emellertid invändas, att man
därigenom får en »långfasta» på 9 veckor, där man ej kan undvika att
stämningen till sist blir, vad förf. kallar »uttröttad>. Det är givet,
att så lätt kan bli fallet. Under sådana omständigheter tyckes mig,
att Septuagesima, Sexagesima och Fastlagssöndag rättast böra räknas
såsom en »förfasta» med en djupare och mörkare betoning på Fast-
lagssöndagen, vilken ock efter de föregående söndagarna såsom trapp-
steg står såsom den monumentala porten till fastan: via dolorosa, som
så begynner med 1:a S. i Fastan och ändas — enligt gammal god sed —
på påskaftonens middag. Fullt övertygande synes mig ej författarens
argumentering att hänföra långfredagen till påsken. Innehållet i pas-
sionstiden är lidandet, och dess kulmination är ju Jesu korsdöd.
Psalmerna, hymnerna, över huvud hela det liturgiska och musikaliska
stoffet binder långfredagen vid fastan. Ännu starkare synes mig lång-
fredagen bunden vid fastan, om man, såsom förf. klart framhåller, i
passionstiden ser ej blott Jesu lidande utan ock — parallelt därmed —
Jesu segrande kamp över de onda andemakterna fram till den stund,
då han ropar: Allt är fullbordat.
Till de många goda och kloka anvisningar, som förf. ger sina
läsare, fogar han ock, såsom jag tidigare antytt, regler för den litur-
giska skruden. Det vore frestande att närmare ingå även på denna
fråga. Jag hoppas emellertid att snart få upptaga den till utförligare
behandling.
A. Adell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
