- Project Runeberg -  Tidskrift för Kyrkomusik och Svenskt Gudstjänstliv / 1929 /
168

(1926-1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

168 Till frågan om högmässans inledning

Något, som man med rätta har klandrat, är den nuvarande an-
ordningen med dubbla syndabekännelser. Nog kan man tycka, att
då skriftermål hållits, kunde den andra syndabekännelsen utgå och
Kyrie sjungas omedelbart efter ingångspsalmen eller efter den av
kören sjungna Introitus-antifonen, som kunde efterfölja eller möjligen
ersätta denna psalm. Det låter ju tänka sig, att om en sådan guds-
tjänst ej bleve för lång, så skulle även de, som ej gå till nattvarden,
vilja vara med även under skriftermålet. Med denna ordning skulle
man ju slippa den stundom häftiga och misslyckade övergången från
den kyrkoårs-bestämda ingångspsalmen (och växelsången) till synda-
bekännelsen. Särskilt på högtidsdagar sådana som Påskdagen och
Tacksägelsedagen verkar denna tvära vändning som en kalldusch,
även för den som inte är någon övertygad anhängare av de Quensel-
ska teorierna om ingångspsalmen.

Med tanke härpå skulle man önska, att syndabekännelsen, före-
gången av en allokution och åtföljd av avlösning, vid de vanliga kor-

tare högmässorna placerades före Introitus, ja helst före sammanring-’

ningen. Ett sådant litet kort »skriftermål» kunde inledas med ring-
ning i en liten böneklocka (= andra- eller tredjegångsringning eller
s. k, prästringning), varefter en kort psalm event. kunde sjungas.
Härigenom skulle ju de två olika önskemålen ang. ingångspsalmen
vid högmässan kunna tillfredsställas sålunda: efter böneringningen
en psalm, utgörande »en bönesuck om nåd till att rätt begå Herrens
helga gudstjänst» (Quensel), och efter sammanringningen en psalm
»efter den innevarande sön- eller helgdagens beskaffenhet och ställ-
ning i kyrkoåret». På högtidsdagar kunde kanske denna lilla »pre-
parations-akt» avslutas med den underbart vackra antifonen »ÅAsper-
ges me» = »Skära mig, o Herre, med isop» etc. (Se nya Vesperalets
ordning för Completorium eller hellre »In Memoriam S:te Birgitte»
n:r 12, där Gloria Patri ej bryter stilen!) Häremot skulle dock kunna
invändas, att denna bön måhända ej vore så lämplig efter avlösningen.
Före densamma vore den otänkbar, dels på grund av Gloria Patri,
dels emedan musiken här skulle verka — för stämningsfull. Kanske
vore en psalmvers bättre avslutning, och kanske allra bäst — tyst bön.
I vilket fall som helst borde församlingen, lämpligen under samman-
ringning, givas tillfälle till meditation, innan Introitus-psalmen resp.
: -antifonen sjöngs, annars bleve det här kanske en lika svår »modula-
tion» som den nyssnämnda. | |

Men hur skulle det då gå med Kyrie? Ja, det må förlåtas en
kyrkomusiker, om han hyser sådana kätterska åsikter, som att både
Kyrie och Gloria helst borde få vara, vad de äro, och slippa att be-
traktas som något slags bihang till syndabekännelse och avlösning!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:54:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tksg/1929/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free