Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till frågan om högmässans inledning 169
Hur är det med Missalets Kyrie-melodier? Blir Kyrie »en nästan kvi-
dande suck om förbarmande» och ett »uttryck för syndakänslans in-
tensitet»? Detta Quensels intryck av Kyrie skulle möjligen kunna passa
in på melodien n:r 6 men knappast på någon av de andra, som
endast giva ett måttfullt och ädelt uttryck åt bönestämning. Sjung
Juldagens ingångspsalm och antifoni »Se, jag bådar eder stor glädje» .
och omedelbart därefter Kyrie n:r 1 eller 2! Eller Påskdagens jub-
lande »Vad ljus över griften» och »Herren är uppstånden» och där-
efter Kyrie n:r 5! Kontrasten blir ej överväldigande. Visserligen
dämpas tonen, men åt någon djup förkrosselse giva dessa åldriga
melodier ej uttryck. Inte är det ärevördiga Kyrie sämre för det. Men
man skulle blott önska, att det befriades från att vara »församling-
ens Amen till syndabekännelsen» och helt enkelt finge betraktas som
en stilla bön, sjungen av kören, event. med instämmande av försam-
lingen. Dennas skuldkänsla kunde hellre få ett uttryck i en psalm
före skriftermålet, resp. »preparations-akten», och skulle en sådan i
långt högre grad än Kyrie kunna bli församlingssång. En fördel med
ett sådant litet »skriftermål» varje söndag skulle alltså även vara, att
församlingen här finge tillfälle till aktivt deltagande och följaktligen
skulle bli »skadeslös», om kören vid något tillfälle helt övertoge In-
troitus och Kyrie, vilket vore att föredraga framför diverse »extra-
sång».
De anförda skälen kunna väl inte övertyga någon konservativ
kyrkovän och kanske inte någon annan heller. Man ser kanske lite
mera praktiskt på saken. Om högmässan börjar kl. 11, så skall väl
sammanringningen verkställas detta klockslag. Inte kan man väl lära
någon församling att infinna sig kl. 10,45 för att få vara med om denna
»preparation»! Nej, denna finge väl börja kl. 11, och då skulle det ju
kunna bli så upp- och nervänt, att sammanringningen började t. ex.
11.8! Och detta, menar man, vore väl så barockt, att förslaget där-
för utan vidare kan avfärdas. -— Nej, vi få nog behålla den nuvarande
ordningen, och beträffande kallduscharna få vi väl försöka stålsätta
oss, så gott vi kunna: akta oss för att ryckas med av den jublande
iptroitus-psalmen och ta den följande mörka molltonarten — med
jämnmod??
Mellan Kyrie och Gloria finnes ingalunda en så stor kontrastver-
kan, som man velat påstå. Lämpligheten av att placera avlösningen
mellan dessa moment kan väl betvivlas. Gloria skulle nog verka mera
chockerande efter en uttalad avlösning än efter det sjungna Kyrie.
Bättre vore väl följande ordning: syndabekännelse, avlösning, Kyrie
och Gloria. Den tanken, att det är Herrens svar på syndabekännel-
sen, som ger anledning till sjungandet av Gloria med Laudamus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
