- Project Runeberg -  Tidskrift för Kyrkomusik och Svenskt Gudstjänstliv / 1929 /
173

(1926-1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Till frågan om högmåässans inledning 173

dagar äga »fasta» introitus- och gradualpsalmer av högsta värde. In-
troituspsalmerna 53 på Advenissöndagen, 55 på Juldagen, 69 på Tret-
tondedagen, 102 på Påskdagen, 484 på Alla Helgons dag samt gradual-
psalmerna 51 på Adventssöndagen, 60 på Juldagen, 92 på Långfre-
dagen, 113 på Himmelsfärdsdagen, 124 på Reformationsfesten och
496 på Domssöndagen höra väl till det yppersta av vad som förekom-
mer vid svensk gudstjänst, och deras betydelse kan väl knappast
överskattas. Det är en upplevelse varje gång de återkomma på sina
respektive dagar, och intrycket av dem blir kanske för mången den
största behållningen av kyrkobesöket. Det kan ej hjälpas, att de flesta
hymner förblekna, då de ställas vid sidan om dessa underbara psalmer.

Det har blivit allt vanligare att sjunga en hymn före introitus-
psalmen. Många skäl tala för denna anordning. Men att den även
kan ha sina risker, ha vi ju redan sett. Dessutom blir väl ett upp-
radande av tre Introitus efter varandra (körsång, psalm och anti-
foni) lite för mycket av det goda. Det måste erkännas, att det är illa
ställt för de-tempore-hymnen: den får känna sig som en inkräktare,
var den än kommer i ritualen.

Många tycka nog, att allt det här resonemanget verkar bra petigt
och rör sig endast om bagateller. Vad skall det tjäna till att kritisera
gudstjänstordningen? Kommer man till kyrkan med det rätta sinne-
laget, så får man välsignelse och kommer ej att lida av, att somligt
inte är så »psykologiskt»> och »musikaliskt», som det skulle vara. Ja,
det vilja vi visst inte förneka. Men bristfälligheterna i psykologiskt
och musikaliskt hänseende medföra nog mera skada, än man tror.
Kanske inte minst en del tvära omkastningar, som vi beklagat oss
över. »Svenskarna äro ett trögt folk.» Äro de stämda i moll, så går
det inte att i en handvändning få dem med på noterna i en jublande
lovsång. Ha de kommit i högtidsstämning, så vilja de behålla den
och bli illa berörda och långvarigt surmulna, om man tar slämningen
ifrån dem. Och de ta besvikelser mycket hårt! Det har kanske hänt,
att en »nutidsmänniska» gripits av den underbara helgmålsringningen
elier av klockklangen på söndagsmorgonen och därav lockats till kyr-
kan. Hon har kanske haft verklig längtan efter att fira gudstjänst.
Men hur besviken har hon ej blivit! Bedrövlig församlingssång, vir-
rig mässmusik, liturgens och organistens slarv har gjort altartjänsten
så enerverande, att det känts som en lättnad, då prästen börjat på
predikstolen. Men predikan har endast blivit en ny missräkning.
Nästa gång klockan kallar till högmässa, förmår hon ej övertyga den
där besvikna »nutidsmänniskan», som föredrager att meditera för sig
själv, hemma eller i Guds fria natur.

Mångenstädes bero de tomma kyrkorna kanske inte endast på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:54:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tksg/1929/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free