Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA DELEN.
Första kapitlet.
Alla lyckliga familjer likna varandra, men varje olycklig familj
är olycklig på sitt särskilda sätt. Familjen Oblonskis hela
hushåll hade kommit ur gängorna. Frun hade fått veta, att herrn
underhöll en förbindelse med en fransk guvernant, som förut varit
anställd i huset, och hade förklarat för honom, att hon icke längre
ville vistas under samma tak som han. Det var nu redan tredje
dagen, som denna situation rådde, och den kändes som en pina för
såväl de äkta makarna som de övriga familjemedlemmarna och
tjänarna. Samtliga familjemedlemmar och tjänare hade den känslan,
att deras samliv icke längre hade någon mening och att de
människor, som händelsevis sammanträffade på ett värdshus, stodo
varandra närmare än de, medlemmarna av familjen’ Oblonski och
deras tjänare. Frun lämnade icke längre sitt rum, herrn hade icke
varit hemma på två dagar. Barnen sprungo, alldeles bortkomna,
omkring i huset; den engelska missen hade grälat med hushållerskan
och skrivit till en väninna och frågat, om hon kunde skaffa henne
en annan plats; kocken hade gått sin väg föregående dag före
middagen; köksan och kusken bådo om sin avlöning för att kunna
lämna tjänsten.
Tredje dagen efter grälet vaknade furst Stepan Arkadjevitsj (av
sina vänner kallad Stiva) vid vanlig tid, d. v. s. klockan åtta på
morgonen, men inte i den gemensamma sängkammaren, utan på
soffan i sitt arbetsrum. Flan vände några gånger sin välnärda och
välvårdade kropp på soffans resårer, som om han velat sova ännu
en liten stund, slog armarna om kuddens baksida och tryckte
kinden mot den. Men helt plötsligt ryckte han till, satte sig upp i
soffan och slog upp ögonen.
”Ja, hur var det nu?” tänkte han, i det han försökte draga sig
sin dröm till minnes. ”Hur var det? Jo, Alabin gav en middag
i Darmstadt — nej, inte i Darmstadt — det var någonstans i
Amerika. Ja, men i drömmen låg Darmstadt i Amerika. Ja, Alabin
gav en middag vid små glasbord, ja — och där fanns små
likörflaskor, som sjöngo TI mio tesoro’, eller rättare sagt, inte TI mio
tesoro’ utan en ännu vackrare visa, och så med ens voro
likörflaskorna kvinnor”, drog han sig till minnes.
Det lyste till av förtjusning i Stepan Arkadjevitsjs ögon, och
leende överlämnade han sig åt sina tankar. ”Ja, härligt var det,
mycket härligt. Där fanns även mycket annat trevligt, men när man
vaknat, kan man inte längre erinra sig det och uttrycka det med
ord.” Och när han observerade en ljusstrimma, som smög sig in
bredvid gardinen för fönstret, lyfte han i sin glada sinnesstämning
ned benen från soffan och trevade med fotterna efter de guldfär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
