- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
13

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Andra kapitlet - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

just till att klä sig, då Matvei med sina knarrande stövlar och
hållande telegrammet i handen långsamt kom tillbaka in i rummet.
Barberaren var icke längre kvar där.

”Darja Alexandrovna har befallt mig att anmäla, att hon åker
bort. Hon sade: ’Allt kan inrättas så, som det är honom — d. v. s.
er — lämpligt’,’’ rapporterade han. Därvid skrattade han endast
med ögonen, stack händerna i jackfickorna och såg oavvänt på
husbonden. Stepan Arkadjevitsj satt tyst en liten stund. Så
framträdde ett godmodigt och en smula sorgset leende på hans vackra
ansikte.

”Nå, Matvei?” sade han och vaggade litet med huvudet.

”Det är inte så värst farligt, nådig herrn. Allt kommer nog att
dra sig till rätta igen”, svarade Matvei.

”Tror du verkligen, att allt kommer att dra sig till rätta igen?”

”Alldeles säkert.”

”Tror du det? Vem är där?” frågade .Stepan Arkadjevitsj, då
han hörde frasandet av kjolar på andra sidan om den på glänt
stående dörren.

”Det är jag”, svarade en behaglig kvinnoröst, och i
dörröppningen blev synlig den gamla barnsköterskan Matrona
Filimonov-nas allvarliga, koppärriga ansikte.

”Nå, vad är det, kära Matrona?” frågade Stepan Arkadjevitsj,
i det han trädde fram till dörren.

Trots det att Stepan Arkadjevitsj hade alltigenom orätt
gentemot hustrun, och själv kände det, stodo dock alla i huset på
hans sida, till och med barnjungfrun, som stod på synnerligen god
fot med Darja Alexandrovna.

”Nå, vad är det?” frågade han i betryckt ton.

”Nådig herrn borde ändå gå in och erkänna sig skyldig. Gud
hjälper kanske. Hon sörjer förfärligt, det är sorgligt att se, och
hela hushållet har kommit ur gängorna. Nådig herrn skall
erkänna sig skyldig. Och vad kan ni också göra för resten? När man
vill uppnå någonting, får man icke bespara sig någon möda.”

”Men hon kommer inte alls att ta emot mig . . .”

”Gör ni bara ert. Gud är barmhärtig. Be till Gud, nådig herrn,
be till Gud!”

”Gott! Gå nu!” svarade Stepan Arkadjevitsj, som på en gång
blivit riktigt röd i ansiktet. ”Nå, hjälp mig nu med att klä mig”,
vände han sig till Matvei och kastade beslutsamt av sig nattrocken.

Matvei höll redan i ordning skjortan, från vilken han blåste bort
något osynligt, och drog den med synbart nöje över husbondens
välvårdade kropp.

Tredje kapitlet.

Sedan Stepan Arkadjevitsj klätt sig, duschade han sig med
parfym, drog manschetterna till rätta, stoppade med sina loja rörelser
ned i olika fickor cigarretterna, plånboken, tändstickorna, klockan
med dubbel kedja och berlocker, skakade ut näsduken och kände sig
nu proper, doftande, fräsch och kry trots sin olycka. Med litet

13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free